Notater: Alf-Inge`s Hjemmeside

Notater

Treff 2,051 til 2,100 av 3,040

#	Notater	Linket til
2051	Konge av Skåne 1042 - 1047. Konge av Danmark 1043 (1047) - 1076. Sven var sønn til Ulv jarl, men angis oftest med sin mors navn, Estrid, som var datter til danekongen Sven Tjugeskjegg. Han hadde blitt oppdratt i England, hvor Knud den Store nærmest hadde holdt ham som gissel for hans far Ulv, mens denne var stattholder i Danmark. Senere hadde han vært i Sverige hvor hans mor eide meget gods og gjorde tjeneste hos Anund Jakob i tolv år. Svend hadde derfor slekt og venner i både Danmark, Sverige og England. Han var også velhavende, men hadde ikke evne til å skape et parti som kunne støtte ham i hans arvekrav etter Hardeknud. Denne hadde utnevnt ham til jarl over Jylland Svend oppsøkte kong Magnus den Gode på møtestedet ved Göta elv og lovet ham troskap. Til gjengjeld innsatte Magnus Svend som jarl over Danmark, slik hans far Ulv i sin tid hadde vært. Hans ekteskapelige forhold er meget uklare. Han synes å ha vært gift tre ganger, med en svensk slektning som erkebisp Adalbert av Bremen tvang ham til å skille seg fra, med en Gunhild eller Gyda, og med en Thora. Gyda kjennes kun fra Adam av Bremens beretning, hvor hun kalles Svend Estridssons «rettmessige dronning». Om dette er riktig, eller om hun kun har vært kongens frille, vites ikke. Adam forteller også at hun ble drept med gift av en av Svends friller ved navn Thora. Mor til Erik Ejegod var antagelig Rannveig Tordsdatter av Aurland, sønnedatter til Rannveig Tordsdatter d. e. Ingerid og Svend var altså tremeninger. Hun var i alle fall mor til Ingerid, gift med kong Olav Kyrre og senere med Svein Brynjulfsson på Aurland. Svend synes ikke å ha etterlatt seg «ekte» sønner. Fra Snorre Sturlasson: Magnus den godes saga: «22. Svein het en mann, sønn til Ulv jarl, som var sønn til Torgils Sprakalegg. Sveins mor var Astrid, datter til kong Svein Tjugeskjegg. Hun var søster til Knut den mektige på farssiden og til sveakongen Olav Eiriksson på morssiden; deres mor var dronning Sigrid Storråde, datter til Skoglar-Toste. Svein Ulvsson hadde da lenge holdt seg hos sveakongene, frendene sine, helt siden Ulv jarl, hans far, falt, slik som det er fortalt i Knut den gamles saga at han lot drepe Ulv jarl, sin måg, i Roskilde; derfor hadde Svein ikke vært i Danmark siden. Svein Ulvsson var en framifrå vakker mann; han var stor og sterk, en stor idrettsmann, ordhag og veltalende. Alle som kjente ham, sa at han hadde alle de egenskaper som pryder en god høvding. Svein Ulvsson kom til kong Magnus da han lå i Götaelv som før er skrevet. Kongen tok vel imot ham. Det var mange som talte hans sak, for Svein var en vennesæl mann. Han tale også selv sin sak for kongen, fagert og ordhagt, og det ble til det at Svein gikk i tjeneste hos kong Magnus og ble hans mann. Siden talte kongen og Svein om mange ting i enrom.» Sommeren 1047 hadde Magnus et rideuhell, han falt av hesten og slo hodet mot en trestubbe. Han forsto at han ikke skulle overleve, og kalte Harald Hardråde til seg. Han uttalte så som sin siste vilje at Svend skulle arve Danmark etter ham, og at Harald skulle nøye seg med Norge. De skånske bønder sluttet seg straks til Svend og hyldet ham som konge. På Sjelland ble han utropt på Isøre Ting og på Viborg Ting ga også Torkil Gøse ham navn av konge. Svend beholdt deretter tronen så lenge han levde. Svend ga den danske kirke en fast organisasjon og innsatte biskoper i Ribe, Viborg, Aarhus og Vestervig (Børglum). Om hans dødsår har det hersket uenighet.	Ulfson, Svend IV Estridsen (I5281)
2052	Konge på Irland 1153-1166 Magnus Barfot, som ca 1102 installerat sin son Sigurd som konung på Isle of Man, allierar sig med den iriske kung Muircetach av Munster, som hjälper honom att erövra Dublin och bjurder honom att tillbringa vintern hemma hos sig. När det våras beger sig de båda förbundsbröderna iväg på en krigisk expedition till det nordirländska Ulster, men där råkar kung Magnus ut för ett bakhåll och blir dödad tillsammans med många av sin landsmän. (En nordisk kronologi, Alf Henrikson) There is no age given for Muirchertach MacLochlainn at his death in 1166. (Fra Skanke-släktens historia, G.V.C. Young, stamtavla 1a) The quote from the Ban Seanchus makes it clear that Muircheartach's mother was Cailleach Chríon Nic Cuiléin. I presume their surname should now be spelled o Cuiléin, and has probably become something like Collins in English. (P A MagLochlainn) In 1154, the Chronicles of Mann state that Godred, King of Mann, was asked by the people of Dublin to be their king. When Murtagh, King of Ireland, heard this, he assembled a host and marched on Dublin with his twin brother, Osiblen. In the ensuing battle, Osiblen was slain. Another translation of this tract calls Osiblen his uterine brother and renders the name of the King of Ireland as Muirchertach. (P A MagLochlainn)	Mac Lochlainn, Murcard (I7335)
2053	Konge på Sundmøre. En Arnvid Torarinsson falt ved Solskjel mot Harald Hårfagre. Kampen ved Solskjel fant imidlertid sted ca. 864, altså mer en 100 år før Arnvids sønn Arnmod døde. Dette kan derfor ikke være den Arnvid som falt ved Solskjel, i stedet var det muligens hans farfars far. Fra Snorre Sturlasson: Harald Hårfagres saga om slaget ved Sollkjel: «11. Våren etter rustet kong Harald en stor hær fra Trondheimen, og sa at med den ville han seile til Sunnmøre. Solve Klove hadde ligget ute på hærskip om vinteren og herjet omkring på Nordmøre, drept mange av kong Haralds menn, og ranet noen; en tid på vinteren hadde han vært hos sin frende kong Arnvid på Sunnmøre også. Da de fikk høre at kong Harald kom, samlet de folk og fikk mange med seg, for det var mange som syntes de hadde noe å hevne på kong Harald. Solve Klove reiste sør i fjordene til kong Audbjørn, som rådde der, og ba ham om hjelp, ba at han skulle komme med sin hær og hjelpe ham og kong Arnvid; han sier: «Det er lett å se at vi nå alle bare har ett valg; vi kan reise oss mot kong Harald alle sammen, da har vi stor nok styrke, og skjebnen får rå for seieren, ellers må vi bli Haralds treller, og det er ikke et vilkår for menn som ikke har ringere navn enn Harald selv. Min far syntes det var bedre å falle i kamp i sitt kongedømme, enn å bli kong Haralds undermann.» Solve talte slik for at Audbjørn lovte å komme; han dro sammen en hær og seilte nord til kong Arnvid, og nå hadde de en svær hær. Da fikk de vite at kong Harald var kommet nordfra. De møttes innenfor Solskjel. Det var skikk når man kjempet ombord at man skulle binde sammen skipene og kjempe om stavnene; slik det ble gjort her også. Kong Harald la sitt skip mot skipet til kong Arnvid, der ble kampen kvassest, og folk falt tett på begge sider, men til slutt ble kong Harald så vill og vred at han gikk fram i rausnen (stavnen) på skipet sitt, og sloss der så hardt at alle frambyggene på Arnvids skip vek bakover helt til masten, og noen falt. Kong Harald gikk over på skipet, og kong Arnvids menn tok flukten. Arnvid selv falt på sitt skip. Kong Audbjørn falt også, men Solve flyktet. Så sier Hornklove:  Gramen vakte spydvær, vilt pilene hvinte,  Skogul larmet; blodet suste rødt i sårene;  da for fyrsten segnet livløse menn i stavnen,  sverd raste mot skjoldet, og sverdfargeren seiet. Av kong Haralds menn falt Asgaut og Asbjørn, hans jarler, og mågene hans, Grjotgard og Herlaug, sønner til Håkon Ladejarl. Solve var i viking i lang tid etterpå og gjorde ofte stor skade i kong Haralds rike.» 1	Turarinson, Arnvid (I4342)
2054	König der Langobarden 712 - 744.	Liutprand (I8634)
2055	König der Langobarden 712 - 744.	Liutprand (I10572)
2056	König der Langobarden 712; oo n.n. , vermutet als Tochter des Königs Liutpert.	Ansbrand (I10571)
2057	Kopp- og Ildskatten1681	Graae, Maren Christopherdatter (I3448)
2058	Kornelius overtok antagelig Vollen etter sin fars død i 1746,han var en av de husmennene her inne som sto seg best.Da han døde etterlot han seg til og med en liten arv. Død 1789 https://media.digitalarkivet.no/kb20070601640223	Fransen, Kornelius (I1698)
2059	Korsta 4, Lit;	Hansdotter, Märet (I12726)
2060	Kristina ägde halva yttergården Firir Berghi på Frösön, men tvingades, på grund av maken Nils dråp, att 1345 inköpa andra halvan av Olof Håkansson i Vestanåkern och leverera Yttergårde n i sin helhet till kronan. Vi möter också Nils och Kristina 1348 där de klagar över att Jon Parter i Fäste tagit för sig att hugga timmer och husvirke i Östnårs och Våle hagar, samt l agt en boskapstig över hennes mark och slagit tre av hennes myrängar sju år i rad. Jon som var död 1348 hade enligt vittne erkänt på sin sotesäng dessa övergrepp och sagt sig när väl ko m till hälsa igen fara hem till maken Nils och förlikas med honom. När saken kom upp på hösten 1348 var Nils bortrest från bygden, men Kristina hade fullmakt och vann vid denna stämma. ( Källa: Roger de Robelin) Våle i Hackås ägdes 1348 av Kristina Halvardsdotter och före 1427 av ättlingen Karl Jörsson i Hov, Hackås, enligt en nyligen av J. Liedgren återfunnen rättshandling. (Källa: Jämten 19 69, C.R. Carlsson)	Hallsteinsson, Nils (I4933)
2061	Kristoffer Trondson Rustung var både adelsmann og pirat. Navnet Rustung betyr på gammelnorsk hvalross. Noen mener at faren til Kristoffer var Trond Engebretsen fra Valstad i Nes (bl.a. Tore Erland). Noen mener moren heter Christine Petersdtr. Torsnes, dotter av Peter Nielsson Torsnes. Noen mener konen er Karine Joachimsdatter Lykke, søster av den uheldige Nils Lykke. Som sjørøver jobbet han først under sin Onkel Olav Engelbrektson som var Erkebiskob i Norge og førte et av krigsskipene hans. Han plyndret Østraaet, som tilhørte Vincents Lunge som var statsholder i Norge under Fredrik den første av Danmark. Vincent ble plyndret da han hadde kommet i konflikt med Olav. Slik begynte Cristopher sitt sjørøverliv. Senere plyndret han handelsbåter på vei inn til Bergen fordi han kjedet seg. I 1535 drepte han Vincent Lunge i Trondheim på ordre ifra sin Onkel Olav. Men dette ble ikke tolert ifra Kongen i Danmark og Christoper og Olav måtte rømme ifra Norge. Men christoper lurte seg tilbake og begynte med plyndringer langs norskekysten og i Østersjøen. I 1539 plyndret han Ulstein Kloster og Bispegården i Stavanger.Men i 1542 bel han lei av dette og søkte nåde hos Kongen i DAnmark, som da var Christian den tredje. I 1557 ble han Admiral over den danske flåten, fikk Ebeltoft kloster på Sjælland og fikk overoppsynet med det kongelige verftet i Bremerholm. Vilkåret var at han ble boende i Danmark resten av sitt liv. Christopher ble født ca 1500 i Seim. Kvinnherad (ble kalt "then unge keccher" 1527.). Christopher bodde på Seim. Kvinnherad med adresse bruk1. Christopher bodde med adresse Danmark. Han arbeidet på Østersjøen, Norskekysten og Østraat fra 1535 frem til 1542 som Sjørøver. Han arbeidet på Danmark fra 1542 frem til 1564 som Admiral over den Danske Flåten. Han var sjöoffiser, “Rigernes Admiral” ei tid. Han var lensherre i Noreg og Danmark og var en uredd kar, norsklynd som få. Ein av dei merkelegaste nordmenn i dansketiden. Bodde mest i Tryggevelde Danmark.“s10“ Kristofer Trondson har gjort (Rustung-) slekti til ei av dei mest namngjetne på 1500-talet. I han var det gamalt norsk vikingto og han synte eit pågangsmot og ein virketrang som er utan sidestykke hjå den norske adelen på reformasjonstidi. Det får vera nok her å nemna at han var høgre handi åt erkebisp Olav i den siste striden for norsk sjølvstende, drog så utanlands og vart "Nordsjøens skrekk" som kaperkaptein i Friesland, forsonte seg med Kristian III og vart kalla til riksadmiral over den dansk-norske marinen og fekk store len for alltid å vera kongen nær. Han døydde ikr. 1565. Kona hans, Karen Skanke, var dotter til dekanus ved Trondheims domkyrkje Knut Skanke. Soga åt borni deira er ikkje mindre eventyrleg. Einaste sonen, Enno, med tilnavnet Brandrøk, var ein evnerik, men urolig kar, som flakka Europa rundt som soldat, kom meir og meir på avvegar og vart i 1571 dømd frå livet for ei kjempestuld på Gripsholm slott i Sverike. Soga åt Anna Rustung er og eventyrleg og tragisk. Den vakre gjenta vart dåra av den kjende skotske Don Juanen grev James Hepburn av Bothwell. Han let henne i stikka og gifte seg seinare med den skotske dronningi Maria Stuart. Dronningi og jarlen vart jaga or landet. Skipet åt Bothwell rak inn til Karmøy, og det segjest at Anna møtte festarmannen sin att i retten i Bergen. Han døydde som statsfange på Dragsholm slott i Danmark. Anna åtte Ænes og budde der og på Seim til ho døydde i høg alder. Ludvig Myrland mener Rustung var en drapsmann. - Han drepte haugevis av folk i sin tid som pirat, men det var drapet på Vincent Lunge som gjorde at danskekongen jaget ham fra landet. Lunge var lensherre på Bergenhus som ble kjeppjaget fra Bergen på grunn av sine heller ufine skatte- innkrevningsmetoder. Han fikk Lungegården bygd, men har egentlig altfor mange steder i byen som bærer hans navn. Han var en kjeltring og en skurk. Da Lunge sendte sin svenske skattoppkrever til Seim, og endte med å slå Kristoffers far helseløs, og å voldta tjenestepikene, rant det over for Rustung. - Han bestemte seg for å drepe Lunge og fikk endelig en åpning i januar 1536. Og dermed var helvete løs. Da danskekongen hadde ertet på seg alle naboer og fant ut at han trengte folk i rekkene, benådet han Kristoffer og gjorde han til admiral. http://www.k-rustung.com/tekst/historie/kristoffer.html	Rustung, Kristoffer Trondsson (I8546)
2062	Ku til Tomb	Torgeirsson, Simon (I9744)
2063	Kvamen https://www.nb.no/nbsok/nb/a0e81fabef843064ecf88f03d9214a5f#629	Johannesdatter, Sigrid (I5785)
2064	Kvamen https://www.nb.no/nbsok/nb/a0e81fabef843064ecf88f03d9214a5f#635 Død 1756 https://media.digitalarkivet.no/kb20070227270093	Gunnarsson, Mons (I5786)
2065	Kvamme https://www.nb.no/nbsok/nb/97fd609cf59204da0bc1a51107fb3775#47	Hansdotter, Ingeborg (I9134)
2066	Kvamme https://www.nb.no/nbsok/nb/97fd609cf59204da0bc1a51107fb3775#51	Larsdotter, Kari (I9253)
2067	Kvitle https://www.nb.no/nbsok/nb/0844c9419bd9b2654ace230bdebb6a7a#331	Larsen, Ole (I5213)
2068	Kvitle https://www.nb.no/nbsok/nb/0844c9419bd9b2654ace230bdebb6a7a#331	Hermansdatter, Ingeborg (I5214)
2069	Kyrkoherde från 1534 till 1557 i Bygdeå (Västerbotten). Constantinus Lindfors 21 juni 2014 Jonas Nicolai i Bygdeå nämns kortfattat på sida 30 i Ulf Lundströms artikel "Birkarlar och handelsplatser i Skellefteå socken" i Oknytt 1-2/1989: "1549 uppträder kyrkoherden i Bygdeå, Jonas Nikolai, som fullmäktig för sin avlidna hustrus mor, söner och döttrar, vilka är arvtagare efter Sven Jonssons i Stockholm avlidna hustru. Herr Jonas svärmor var bosatt i Ostvik i Skellefteå socken." Mycket intressant! Modern till kyrkoherdarna Jonas och Petrus Jonae synes alltså ha varit född i Ostvik och var avliden senast 1549. Har någon, med tillgång till Stockholms stads tänkeböcker, lust att redogöra för fler detaljer? För övrigt hette hustrun till Petrus Turdinus i Arjeplog troligen Sofia Hossia, begravd i Piteå lfs 15/7 1660 (CI:1 sida 225). Erik Holmlund 21 juni 2014 Constantinus> Lundström för ett djupare resonemang kring vilken av gårdarna som han tror svärmodern kom ifrån i "Bönder och Gårdar i Skellefteå socken 1539-1650" sid 228-229. Lundström verkar inte ha något definivt svar, men menar att svärmodern bör ha kommit från någon av byns mer välbärgade gårdar och att det passar bäst in på Östanbäck nr 15, och att svärmodern skulle ha varit änka efter Per Hindersson, som står som ägare 1539-1546 på nämnda gård. Givetvis vore det intressant att höra om mer detaljer framkommer i urkunden i Stockholm.	Nicolai, Jonas (I9580)
2070	Kyrkoherde från 1576 till 1579 i Umeå landsförs	Jonae, Petrus (I9579)
2071	Kyrkoherde i Rødøn 1544-1557.	Olofsson, Mogens (I5042)
2072	KyrkVaktare i Sorsele, och den första kateket i Umeå Lappmark. De sista åren af sin lefnad blind, bestridde sin tjänst så länge som han hade syn med utmärkt nit. Same (Lapp) KyrkVaktare Född (Lycksele AI:4 1788-1809 s.101 b.3/3) Död (O. Egerbladh Knaftenbok. 70) Död 5 april 1803 på sitt 87:e år enligt Sorsele C:1. Ur begravningsboken: Lappen Anders Persson från Granbyn (Grans lappby) född 1719 22/2 war KyrkVaktare i Sorsehle, och den förste Catheehet i Umeå lappmark: Dödde år 1803 25/3, var de siste 7 åren af sit lefnad blind, bestridde sin tjenst, så länge han hade syn, med utmärkt nit. Vigsel (Lycksele AI:4 1788-1809 s.101 b.3/3)	Persson, Anders (I5771)
2073	købte 1371 gods i Skads herred af Botilda Esge Eskildsens, var 1377 nærværende på Varde Sysselting og 1378 i Ribe Domkirke voldgiftsmand i en trætte mellem en kannik sammesteds og Henneke Limbek, beseglede 1387 til vitterlighed med Anders og Jens Pedersen (Panter) og fører da de tre roser, var 1389 nærværende på Skads Herredsting, udstedte 1392 sammen med (sin fætter og sine sønner) Peder Jensen og Oluf og Gunner Thomesen et vidne i Ribe Domkirke.	Lange, Thomas Iversen (I7086)
2074	Købte Lindegård (Gosmer Sogn) 1384, Søbygård (Gjern Herred) 1401, Møgelkjær (Kjærsgård) 1409	Vesteni, Thomas (I7065)
2075	Lagman, Knut tilhører slekten "Tre Rosor"., Lagmann, Känd 1435, Lagmann i Västgötaland, riksråd i Sverige	Baad, Knut Jönsson (I5235)
2076	Lagmand i Tønsberg fra omkr. 1502-1507 til ca. 1533. Blandt hans efterkommer nevnes borgermester i Tønsberg Anders Thurmann (død ca. 1647) som en mulighed.7 I optegnelser af Tønsbergske Lagmand har lagmand Peder Andersøn, skrevet følgende tilføjelse i Kalendariet: VI. Idus Jun. Obitus Johannis Packe legiferii anno domini 1534.6 Mulige brødre eller nært beslægtede til Jon Jonsson, kan være: Tormod Packe, der nævnes som rådmand i Tønsberg 1494 (DN V 967); Thorljot Packe, der nævnes [15]10 (DN X 302); Svein Packe "de Norwegia" ved Rostocks Universitet 1504 (Norske Saml. Bd. 1, s. 81). Diplo. Norveg. II, 1039 (22. mai 1511 i Tønsberg): Knut Knutssön til Morland pantsætter forskjellige Gaarde i Bergs Sogn paa Brunlanes til Jon Jonssön (Pakke), Lagmand i Tönsberg, for et Laan af 150 Mark i danske Penge. Diplo. Norveg. II, 1052 (3. aug. 1515 i Tønsberg): Hr. Knut Knutssön til Morland pantsætter til Jon Pakke, Lagmand i Side 13Paal Nikolasson Direkte Relasjoner Tönsberg, for 150 Mark danske 3 Gaarde i Borgesyssel, som skulle beholdes som Brugspant, indtil Gjælden betales. Diplo. Norveg. II, 1066 (3. juni 1520 i Oslo): Hans Mule, Hövedsmand paa Akershus, kundgjör, at da nogle Gaarde ikke ere mere værd end de ifölge fremlagte Pantebreve (uden Tvivl No. 1039 og 1052) ere pantsatte for til Jon Pakke, skal denne efter kongelig Befaling beholde Gaardene til evig Eie, hvorfor han betalte et forgyldt Sölvbæger af 100 Marks Værd. Den 5. aug. 1533 i Tønsberg bedvidner han et brev af Ottilia Ottesdatter og kalles da «lagman i forne Tonsberg».8 På "Kongehyldningen" af 3. april 1508 (DN. III, 1043) har lagmand «Jon Packæ» vedhængt sit segl, men dette dokument er desværre bortkommen i Det danske Rigsarkiv. Ligeledes har han på et brev dat. 1527 (DN. V, 1054) vedhængt et segl, men dette brev er der ikke henvisninger til i registrene hvorfor det ikke er fundet på Det danske Rigsarkiv. Men på et brev dat. 2. marts 1507 (DN. IV, 1047), der endnu idag opbevares på Bergens museum, har lagmand Jon Jonssøn, vedhængt et segl, men det er desværre så utydeligt, at det kan være svært at afgøre om det et våben eller blot et bomærke. Kunngjør 2. mars 1507 sammen med byfogeden og en rådmann salget av Nordre Gautegård og kalles da lagmann. Den 3. april 1508 utsteder han sammen han sammen med rikets kansler Jon Paulsson og 17 andre geistlige og legmenn, deriblandt lagmennene i Oslo, Borgesyssel og Viken, efter opfordring av den utvalgte kong Christiern (2.), vidisse av riksrådets skrivelse til almuen i Skienssyssel av 3. juli 1449 angående Christiern 1.s arverett til Norge. Han kalles her Jon Packe, ellers oftest Jonsson. Den 22. mai 1511 pantsatte Knut Knutsson (Båt) til Moland, 4 gårder i Bergs sogn på Brunlanes, til ham for et lån på 150 mark i danske penger. Den 3. aug. 1515 har den samme Knut Knutsson atter lånt 150 mark danske penger av lagmannen og pantsatte herfor 3 gårder i Borgesyssel. Disse gårder fikk lagmannen senere (3. juni 1520) overdratt av kongen til «evig eiendom» mot å gi et forgylt sølvbeger og 100 marks verd i vederlag. Om Jon Jonssons virksomhet som lagmann har vi også en rekke diplomer. Han forretter lagmannstjeneste ennu i 1533, men er da en gammel mann og melder i brev til erkebiskop Olav Engebriktsson av 25. juli 1533 at han på grunn av alder og sykdom ikke kan komme til herredagen i Bud i Romsdalen. Knapt et år efter, den 8. juni 1534 døde han. Han er visstnok identisk med den Jon Jonsson, som i 1480- og 1490-årene nevnes som rådmann i Tønsberg, og regnedes visstnok til lavadelen.	Pakke, Jon Jonsøn (I2217)
2077	Lagmannen Halvard Agmundsson, känd 1303-1347. (Källa: Skanke ätten, Roger de Robelin) Vid mitten av 1300-talet drabbades Europa och Asien av den svåraste och kanske mest kända farsoten, vilken i Sverige kom att benämnas digerdöden. Enligt de nordiska traditionerna inkom pesten till oss via ett engelskt fartyg, som anlände till Bergen i Norge år 1349. Härifrån spreds den sedan till det övriga Norden. Bortemot hälften av dåtidens norrmän skall ha avlidit som en följd av pesten och följdepidemierna. Inga jämtländska brev nämner pesten. Nils Ahnlund har emellertid pekat på indirekta bevis för digerdödens härjningar i landskapet, dels det faktum att de jämtländska breven drastiskt avtar efter år 1350, dels att de jämtländska lagmännen Jörund och Halvard, som nämns i brev år 1349, tycks ha avlidit. I alla landskap finns det folkliga sägner, som berättar om digerdödens härjningar. I exempelvis Ragunda skall rök ha kommit ur endast sju skorstenar, i Alsen ur en enda. I Lockne skall endast fyra människor ha överlevt, medan bara två yngligar skulle ha blivit i livet i Hede, Härjedalen. Från Hammerdal berättas, att då man inte längre orkade med att föra liken till kyrkogården, lade man dem helt sonika på marken med stockar tvärsöver, som skydd mot rovdjur. Naturligtvis har man också satt landskapets ödesbölen i samband med digerdöden. (Källa: Jämten 1993, sid 51 - ff, Stefan Brink)  För att det skulle finnas någon form av rättssäkerhet i landet, uppkom redan på ett tidigt stadium ett ämbete, som skulle sätta upp och hålla reda på vissa rättsregler eller lagar. Detta ämbete kom att beklädas av lagmannen, som av ålder, allt sedan heden tid, var den främste ämbetsmannen i landet. Innan lagarna blev nedtecknade, vilket skedde först i början av 1300-talet, måste han kunna lagarna utantill. Lagmannen valdes ursprungligen av bönderna för att leda det stora tinget på Frösön. Där behandlades inte bara rättsfrågor utan även allmänna ärenden, och det var där man en gång, omkring år 1050, beslöt att Jämtland skulle kristnas. Lagmannen hade länge ingen egen domsrätt, han skulle endast försvara och föreläsa lagen och besvara frågor i rättssaker. Längre fram tillsattes lagmannen av kungen och hans uppgift begränsades till att leda lagtinget, som nu endast behandlade rättstvister. (Källa: Hammerdals och Gåxsjös historia, Gunnar Englund)	Agmundsson, Halvard (I7332)
2078	Lambert (Balderich) ble greve av Löwen i 1041.	de Louvain, Lambert II (I7795)
2079	Landsdommer Sjælland	Gyrstinge, Jens (I6826)
2080	Landsdommer Sjælland Befæstede Gunderslevholm og døde, da holstenerne indtog den.	Grubbe, Johannes Mogensen (I6863)
2081	Landsköpman i Grubbe Umeå. Underlagman. Född i Grubbe Umeå. Birkarl, landsköpman, förlänades bl.a. skatteuppbörden från samerna i socknen 1526 [SBL, bd. 17, sid. 341]. Skall tillika ha varit underlagman i Västerbotten [Genealogica 53], men belägg för detta saknas. Stamfar för släkten Grubb Anders Persson var på sin tid en betydande man. förutom storbonde var han även landsköpman och blev år 1526 fogde över Umeå Lappmarker. Han nämnes bl.a. som den " myndige landsköpmannen och lappefaren " Genom Gustaf 1:s registratur är A.P. klart identifierad. Konungens intresse av att öka lapskatten spåras första gången år 1526 då han med välbehag, jag lyssnade till ett förslag av den förfarne borgmästaren i Uppsala, Staffan Henriksson, väl förtrogen med förhållandena i norra Sverige, om att förbättra avkastningen av Umeå Lappmark genom att förläna denna till storbonden Anders Persson i Grubbe. I oktober samma år bekräftades detta genom brev och erhöll Anders konungens sakören och ränta samt det ej oviktiga uppdraget att för kunglig räkning där uppköpa åtskilliga varor såsom älghudar, bockskinn,tran etc, Som motprestiation skulle han årligen erlägga två timmer mårdskinn ( ett timmer = 40 st ) i skatt, viken han årligen skulle förbättra med 10 st skinn, Källa; Bure-Ätten en utredning om bure-Ätten , I huvudsak bygd på utdrag ur skrifter efterlämnadr av Comendör Capten carl Ulrik af Klercker, samt andra befintliga källskriveter , utredd och utskrivet sommaren 1982 av elof lindmark Skellefteå Källa;Bure Släkten skriven av Marc Hernelind sidan	Grubb, Anders Persson (I8338)
2082	Långnäs 7, Piteå lfs	Andersdotter, Lucia (I8402)
2083	Långnäs 7, Piteå lfs	Nilsson, Anders (I8403)
2084	Länsman i Ofvandal 1596-1610, där han löst till sig ett hemman.	Olofsson, Jon (I11798)
2085	Lars Olofsson Laestander var enligt Arjeplogs förhörsbok och kommunionslängd nybyggare och länsman i Kasker. Bylund anger kontinuerlig bebyggelse i Kasker f.o.m. år 1734 då Lars Laestander kom dit. Enligt en den 28 jan 1738 undertecknad "Kyrkoräkning" signerade Lars Laestander denna med "L:L". I dec 1743 gav han 9 riksdaler kopparmynt "af god Wilja" till kyrkan och i april 1747 har till kyrkan inkommit 3:- från Lars Laestander till tacksamhetens tekn för det Gud hulpit honom med sin lilla son i Siönöd. Den 13 juni 1782 avled "Gamle Expeditions Länsman i Kaskjaur Lars Laestander 81 år, Bröstsjuka.	Laestander, Lars Olofsson (I6095)
2086	Lars var Pastor i Sorsele fra 1691 til 1709 derefter dro han til Silbjokk hvor han var Pastor til sin død i 1717.Han ver fjellsame fra Rans sameby i Sorsele.Han må ha vært en meget begavet mann, han oversatte bl.a det Nye Testament til samisk.	Rangius, Lars (I4795)
2087	Laurentius Svenonis (1543-72). Enligt Johannes Bureus, hvilkens uppgifter dock böra upptas med en viss försiktighet, lär denne adliga Bureättens förste närmare kände stamfader varit född 1507 och tredje son till höfvitsmannen i Medelpad Sven Pedersson och Margareta Boosdotter från Hälsingland. I sin ungdom skall han insatts i Burakloster (?), där han af sin släkting den siste abboten Jonas Olsson Bure lärde sig läsa och tillvändes klosterlefnaden, kom därifrån till Fransiskanerna i Upsala och blef altarist i domkyrkan, deinde præbendam animarum administrandam suscepit.£ Vid reformationens början begaf han sig till Sthm och blef Olai Petri lärjunge, sändes därefter till Norrland för att befrämja den nya kyrkoordningens införande och blef khde i Säbrå 1543, men afböjde det af ärkebiskop Lars erbjudna förtroendet att mottaga prostbefattningen öfver Ångermanland. Fr. o. m. 1543 arrenderar han några af de gamla till kronan indragna kyrkjordarna i Säbrå. På Landstinget i Bjärtrå 29 okt. 1568 afgaf han jämte öfriga Ångermanlandspastorer trohetsförsäkran åt kon. Johan III. Enligt taxeringen för Älfsborgs lösen år 1571 utgjorde khdens lösegendom: silfver 128 lod, pgr 380 mark, tenn 1½ pund, mässing 1 pd, koppar 6 pd, kor 13, ungnöt 10, bockar och getter 20, får 12, svin 12, hästar 4 för 76 mk och 1 sto för 9½ mk. Sammanlagda värdet uppgick till 1279 mk, hvaraf tiondedelen utgafs för ändamålet. Sina söner uppfostrade han först i hemmet, sände dem sedan till Gefle skola och slutligen till Upsala. Tiondelängderna för år 1572 äro de sista, som bevittnats af Laurentius Svenonis, men enl. uppgift skall han dött först 1579. G. 1541 m. Margareta Engelbertsdotter Janzonia. Barn: Sven blef vid militien med sin faders samtycke och gjorde under sin farbroder Jonas Bure vackra prof, »donec eum suum in censum libitina referret»ø; Engelbertus, f. 1542, khde i Säbrå, Hsand, Själevad och sist i Luleå; Petrus, »urgente aliquo naturæ vitio», blef handlande; Johannes, f. 24/1 1548, khde i Säbrå n. 6; några döttrar. Källa: Härnösands stifts herdaminnen.	Bureus, Laueentius Svenonis (I8366)
2088	Laurits Christensen, var sogneprest i Hå (Bø kall) fra ca 1610, og prost over Jæren fra 1623.	Lind, Laurits Christensen (I6751)
2089	Ledsagede 1238 Bispen af Slesvig ved en Granskning i en Trætte mellem Løgum Kloster og Ubbe Tordsen, var 1245 Vidne ved det mellem disse sluttede Forlig.	Urne, Mattis (I7278)
2090	Ledsagede 1294 Hertug Christoffer, da han fangede Jens Grand, nævnes 1300 som beseglende de norske givne Leide, besad 1308 Gods i Halland, som Grev Jakob havde bemægtiget sig, var da Ridder, 1313 en af Peder Porses Forlovere og 1316 Forlover for Erkebisp Esger og kaldes da "Petrus Egetheside Saltenis"!, var 1327 Opmand i Striden mellem Erkebispen og Jens Offesen, levede endnu 14. Juli 1332.	Hak, Peder Egeside (I7188)
2091	Leilenning nevnes 1701, 1703, 1708 enebruker av Sæternes fra 1711 Matrikkelskatten 1723 Skifte 12/6 1747 Netto arv og deling 22 dal, 2 ort, 22 skill. https://www.nb.no/nbsok/nb/6c1f87b8fb2fbf3dcaf030f509520351#79	Eriksen, Ingebrikt Krabbe (I2199)
2092	Lendermann.  Levde omkring 1040. Brynjulf på Aurland i Sogn var lendermann under Harald Hardråde (1015 - 1066). Han representerte den mektigste ætt i Sogn på den tiden.	Helgessøn, Brynjulv (I5112)
2093	Lendmann på Romerike.  Levde omkring 1120. Ifølge sagaen het Olav Moks farfar Aale Varg og var lendmann på Romerike. Hans levetid må falle i begynnelsen og midten av 1100-tallet, men omtales ikke ellers i sagaene. Som lendmann og kongens måg må han imidlertid ha tilhørt en gammel og fremtredende ætt.	Varg, Åle Ivarsson (I5274)
2094	Lendmann.  Født 982.  Død omkring 1050. Fra Snorre Sturlasson: Håkon jarls saga: «9. ... Ålov, som var gift med Klypp herse, var datter til Asbjørn og søster til Jernskjegge nord fra Ørlandet. Bror til Asbjørn var Reidar, far til Styrkår, far til Eindride, far til Einar Tambarskjelve. ...» Einar var en av de politisk mest fremskutte menn i landet i første halvdel av det 11. århundre. Overleveringen om hans slekt er delvis motstridende, sagaene er uenige om hvorvidt det var hans far som het Eindride og hans farfar som het Styrkår, eller om det var omvendt. Alle sagaer lar ham imidlertid høre til samme slekt som Jarnskjegge på Ørlandet, og enkelte gjør ham, sikkert uriktig, til en etterkommer av Horda-Kaare. I hvert fall var han en ættestor og rik høvding. Sikkert er det også at han og hans nærmeste forfedre var bosatt på gården Gimsar, nå Gjømsan, i Melhus, Gauldalen. Tilnavnet hans blir oftest skrevert Þambaskelfir, av og til også Þambaskelmir. Sagaen gir ingen direkte forklaring på dette navnet. På grunn av sin tidlige manndom fikk Einar plass på Ormen Lange under Olav Trygvessons siste ferd i år 1000, enda han da kun var 18 år. I Svolder-slaget kjempet han som bueskytte, inntil buen brast. Fra Snorre Sturlasson: Olav Trygvessons saga: « 108. Einar Tambarskjelve sto bak i krapperommet på Ormen. Han skjøt med bue, og skjøt hardere enn noen annen. Einar skjøt etter Eirik jarl, og pilen smalt i nakken på rorknappen rett over hodet på jarlen, og gikk inn like til snurrebandene. Jarlen så på den, og spurte om noen visste hvem som skjøt, men i det samme kom det en ny pil, og det så nær jarlen at den fløy mellom siden og armen på ham, og så inn i hodefjelen bak ham, slik at brodden sto langt ut på den andre siden. Da sa jarlen til en mann som noen sier het Finn, men andre sier han var av finsk ætt, det var en stor bueskytter: «Skyt den store mannen i krapperommet du.» Finn skjøt, og pilen traff Einars bue på midten i det samme Einar spente buen for tredje gang. Da smalt buen i to stykker. Da sa kong Olav: «Hva var det som smalt så høyt?» Einar svarte: «Norge av din hånd, konge.» «Det var vel ikke så stort smell,» sa kongen, «ta min bue og skyt med den,» og så kastet han buen sin til ham. Einar tok buen, dro den straks ut forbi odden på pilen, og sa: «For veik, for veik er kongens bue,» slengte buen tilbake, og tok skjold og sverd og kjempet med.» Han kom fra slaget med livet i behold, fikk grid av den seirende Eirik jarl, og fikk også til ekte jarlens søster Bergljot, datter til Håkon jarl og Tora Skagedatter fra Møre, og fikk store veitsler i Orkdalen. Han sto da også sammen med Svein jarl mot Olav Haraldsson både i Trøndelag og i Nesja-slaget. Etter nederlaget i det siste slaget rømte han til Sverige, ble sveakongen Olav Skötkonungs mann, og fikk veitsler der. Da Olav Skötkonung døde, vendte Einar tilbake til Norge, idet han søkte fred med Olav Haraldsson og oppnådde å få sine eiendommer i Trøndelag tilbake. Allerede neste år forlot han Norge, besøkte kong Knud den Mektige og den unge norske jarl Håkon Eiriksson i England og reiste så på pilgrimsferd til Roma. Først etter et helt års fravær kom han hjem til Gimsar. Dette var før det åpne brudd mellom kong Knud og den norske kongen, og vi har ingen tegn til at kong Olav reiste noen anklage mot ham for forræderi. Det bør dog merkes at sagaskriverne på grunn av de etterfølgende begivenheter, har hatt interesse av å fremstille Einar minst mulig aktiv som Olavs motstander. Han blir ikke nevnt under de nærmest følgende års kamper. Men da kong Knud i 1028 kom til Nidaros og lot seg hylde på Øretinget, sluttet Einar seg straks til ham, og jarlen Håkon Eiriksson ga ham tilbake hans gamle veitsler. Etter at jarlen dro over til England i 1029 og så druknet på hjemveien derfra vinteren etter, var Einar i virkeligheten den øverste styrer i Trøndelag, åpenbart i konkuranse med Kalv Arnesson. De mente begge å ha fått løfte om jarlsnavn av kong Knud, og våren 1030 dro Einar over til England for å få løftet oppfylt. Han oppnådde ikke sitt ønske, men kom derfor til å være borte fra landet mens Kalv organiserte motstanden mot Olav og felte ham på Stiklestad. Sagaene er enige om å utpeke Einar som opphavsmann til reisningen mot kong Knuds nye representant, hans unge sønn Svend. Einar var den første verdslige høvding som i 1031 sluttet seg til tanken om kong Olavs hellighet, og ett par år senere begynte han direkte å oppfordre trønderne til opprør. Sammen med Kalv Arnesson dro han i 1034 til Gardarike og kom året etter hjem derfra med kong Olavs unge sønn Magnus, som nå ble tatt til konge. Det var naturlig at Einar og Kalv ble den nye kongens rådgivere, og da Kalv etter få års forløp måtte rømme landet, ble Einar den mektigste mann i Norge. Man skulle tro at han dermed også ble medansvarlig for den harde fremferd som vakte misnøye mot kong Magnus, men han blir slett ikke nevnt i sammenheng med de begivenheter som førte til opprøret i Sigvat skalds Bersoglisvisur. Det som blir fortalt om ham i disse årene, viser at han ønsket å holde kongemakten til Magnus oppe så sterkt som mulig, han frarådet å gjøre Svend Estridsson til jarl over hele Danmark. Han motsatte seg også å dele det norske kongedømme med Harald Hardråde, og støttet senere Magnus mot Harald. Da kong Magnus var død i Danmark i 1047, nektet Einar å fortsette kampen der under kong Harald, han «ville heller følge kong Magnus død enn enhver annen konge levende». Under Harald beholdt han fortsatt de veitsler han hadde hatt siden 1028, og hans sønn Eindride ble gift med en slektning av kongen. Men hans selvrådighet førte tidlig til strid. Sagaene er uenige om hva som ga anledning til den endelige krisen. I alle fall tok han seg til rette i tross mot loven, og det endte med at kongen lot drepe ham og sønnen i Nidaros, det må ha vært omkring år 1050. Etter drapet måtte kong Harald rømme fra Trøndelag, men oppnådde snart forlik. Einar ble jordet i Olavskirken ved siden av kong Magnus.	Einrideson, Einar Tambaskjelvar (I4353)
2095	Lendmann.  Levde 1185. Erling tilhørte stormannsætten på Kviden i øverste del av Valdres. Bård Guttormssons sønner Guttorm og Skule, Inge Bårdssons halvbrødre, ble oppfostret hos sin morfar Erling. Biskop Nicolas sendte folk opp til Valdres for å bemektige seg guttene. Erling fikk nyss om dette og sendte dem straks til en avsides skogsbygd hvor de var trygge så lenge baglerne var der oppe. Deretter sendte Erling dem til kong Inge, hvor de siden oppholdt seg. Erling kalles «Erling Bonde», Det er angitt at han har vært lendermann, men dette er tvilsomt.	Kviden, Erling (I7351)
2096	Lendmann.  Levde fra 1080 til 1093. Svein var lendmann. Han kan ha levet ved ca. 1080. Han var bror til Serk. Svein og Ingerid var tremeninger.	Brynjulfson, Svein (I5113)
2097	Lendmann.  Levde fra 1120 til 1183. Guttorm bodde på Rein og synes å ha levet meget lenge. Han var vel i 1183 overhode for Skule Tostessons høyt ansette ætt. Han omtales som en av de lendermenn som etter Harald Gilles død i 1136 understøttet Haralds sønn, Sigurd Munn. Han var Sigurds formynder og fikk ham opphøyet til tronen. Guttorm og hele hans ætt var nær knyttet til trønderpartiet omkring Sigurd Mund og Haakon Herdebreid. Fra Snorre Sturlasson: Inges Saga: «1. ... Da tiender kom nord til Trondheim at Kong Harald (Gille) var tatt av dage, ble Sigurd, sønn til Kong Harald, tatt til konge der, og med på dette vedtaket var Ottar Birting, Peter Saue-Ulvsson og brødrene Guttorm Åsolvsson fra Rein og Ottar Balle og mange andre høvdinger.»	Aasulvsøn, Guttorm Rein (I4375)
2098	Lendmann.  Levde omkring 910. Vikinge-Kåre var lendmann på Voss i Hordaland. Hans ætt satt både på Voss og på Obrestad på Jæren. Vikinge-Kåre levde på Harald Hårfagres tid og antagelig også under Halvdan Svarte, muligens ca. 910.	Sigurdson, Viking-Kaare (I5182)
2099	Lengwigen ser vi 1664-66, Tommis Jønsen sønn av Jøns? 42 år født i 1622-23? Se underliggende link: http://arkivverket.no/URN:db_read/ft/35531/227/?size=gigant&mode=0 Kildeinformasjon: Nordland fylke, Helgeland prosti, Salten prosti, Manntall 35 (RA/EA-4070/J/Ja/Jab/L0035), 1664-1666, oppb: Riksarkivet. Merknader: Sogneprestenes manntall Spørsmål her er om Tollef/Torulf er hans bror? som er fra Lenwigen, han oppkaller en av sine sønner Jens (Jøns?) Et guttenavn av dansk opprinnelse. Jøns har aldri vært noe vanlig navn i Norge. Betydning: dansk:nådig Gud Et guttenavn av dansk opprinnelse. Jens var på sitt mest populære i 1885 og er for tiden på 112. plass på listen over guttenavn i Norge. Betydning: dansk:Gud er nådig, - brukt i tyske områder, i Danmark-Norge fra 1300-t, et av Danmarks mest brukte guttenavn, i Norge Arkiv: Prot. ref. Side År Lp.nr. Gravlagd Sokn/Kyrkje 146 Ev02 163 1718 11 07/06-1718 Evenes Rolle Førenamn Kjønn Bustad Skiftet i 1718 er etter Tollef Jensen. Følgende er arvinger: Anne Henriksdatter, hustru av avdøde. Anders Tollefsen, 19 år, sønn av avdøde. Jens Tollefsen, 17 år, sønn av avdøde. Siver Tollefsen, 13 år, sønn av avdøde. Anna Tollefsdatter, datter av avdøde. "Voxen, men hjemme". Inger Tollefsdatter, datter av avdøde. (Ingebor?) "Voxen, men hjemme". 1697 Thomes Jenssøn 2 pund skatteskyld Olle Romsdahling 1 pund skatteskyld Thollef Jenssøn 1 pund skatteskyld Johannes Christophersøn 1 pund skatteskyld Øde (leieledig) 1 pund skatteskyld = 2 wog skatteskyld   1711-15 Thomas Jenssøn 2 pund skatteskyld Amund Ollesøn 1 pund skatteskyld Tolev Jenssøn 1 pund skatteskyld Johannes Christophersøn 1 pund skatteskyld Øde (leieledig) 1 pund skatteskyld = 2 wog skatteskyld   Thomas Jenssøn døde vistnok i 1711, da det vart holdt skifte etter ham i 1712. Tolev Jenssøn ses aa ha vert fadder til presten Jokum Leths 3die barn Peder Jokumsøn Leth. Presten Jokum Leth var misjonaris i Ofoten og Tysfjord paa denne tid. Manntall 1701 Lenwigen 36 år https://www.digitalarkivet.no/view/206/pc00000000657198 Død 1718 https://media.digitalarkivet.no/kb20071102630092	Jenssøn, Tollef (I6443)
2100	Lensmand Finland, Jämtland & Bohus, Norsk rigsråd, Kendt 1363-1383	Ingevaldsen, Narve (I7139)

Notater

Linket til

2051

Konge av Skåne 1042 - 1047. Konge av Danmark 1043 (1047) - 1076.
Sven var sønn til Ulv jarl, men angis oftest med sin mors navn, Estrid, som var datter til danekongen Sven Tjugeskjegg.
Han hadde blitt oppdratt i England, hvor Knud den Store nærmest hadde holdt ham som gissel for hans far Ulv, mens denne var stattholder i Danmark. Senere hadde han vært i Sverige hvor hans mor eide meget gods og gjorde tjeneste hos Anund Jakob i tolv år. Svend hadde derfor slekt og venner i både Danmark, Sverige og England. Han var også velhavende, men hadde ikke evne til å skape et parti som kunne støtte ham i hans arvekrav etter Hardeknud. Denne hadde utnevnt ham til jarl over Jylland
Svend oppsøkte kong Magnus den Gode på møtestedet ved Göta elv og lovet ham troskap. Til gjengjeld innsatte Magnus Svend som jarl over Danmark, slik hans far Ulv i sin tid hadde vært.
Hans ekteskapelige forhold er meget uklare. Han synes å ha vært gift tre ganger, med en svensk slektning som erkebisp Adalbert av Bremen tvang ham til å skille seg fra, med en Gunhild eller Gyda, og med en Thora. Gyda kjennes kun fra Adam av Bremens beretning, hvor hun kalles Svend Estridssons «rettmessige dronning». Om dette er riktig, eller om hun kun har vært kongens frille, vites ikke. Adam forteller også at hun ble drept med gift av en av Svends friller ved navn Thora. Mor til Erik Ejegod var antagelig Rannveig Tordsdatter av Aurland, sønnedatter til Rannveig Tordsdatter d. e. Ingerid og Svend var altså tremeninger. Hun var i alle fall mor til Ingerid, gift med kong Olav Kyrre og senere med Svein Brynjulfsson på Aurland. Svend synes ikke å ha etterlatt seg «ekte» sønner.
Fra Snorre Sturlasson: Magnus den godes saga: «22. Svein het en mann, sønn til Ulv jarl, som var sønn til Torgils Sprakalegg. Sveins mor var Astrid, datter til kong Svein Tjugeskjegg. Hun var søster til Knut den mektige på farssiden og til sveakongen Olav Eiriksson på morssiden; deres mor var dronning Sigrid Storråde, datter til Skoglar-Toste. Svein Ulvsson hadde da lenge holdt seg hos sveakongene, frendene sine, helt siden Ulv jarl, hans far, falt, slik som det er fortalt i Knut den gamles saga at han lot drepe Ulv jarl, sin måg, i Roskilde; derfor hadde Svein ikke vært i Danmark siden. Svein Ulvsson var en framifrå vakker mann; han var stor og sterk, en stor idrettsmann, ordhag og veltalende. Alle som kjente ham, sa at han hadde alle de egenskaper som pryder en god høvding. Svein Ulvsson kom til kong Magnus da han lå i Götaelv som før er skrevet. Kongen tok vel imot ham. Det var mange som talte hans sak, for Svein var en vennesæl mann. Han tale også selv sin sak for kongen, fagert og ordhagt, og det ble til det at Svein gikk i tjeneste hos kong Magnus og ble hans mann. Siden talte kongen og Svein om mange ting i enrom.»
Sommeren 1047 hadde Magnus et rideuhell, han falt av hesten og slo hodet mot en trestubbe. Han forsto at han ikke skulle overleve, og kalte Harald Hardråde til seg. Han uttalte så som sin siste vilje at Svend skulle arve Danmark etter ham, og at Harald skulle nøye seg med Norge.
De skånske bønder sluttet seg straks til Svend og hyldet ham som konge. På Sjelland ble han utropt på Isøre Ting og på Viborg Ting ga også Torkil Gøse ham navn av konge. Svend beholdt deretter tronen så lenge han levde.
Svend ga den danske kirke en fast organisasjon og innsatte biskoper i Ribe, Viborg, Aarhus og Vestervig (Børglum). Om hans dødsår har det hersket uenighet.

Ulfson, Svend IV Estridsen (I5281)

2052

Konge på Irland 1153-1166

Magnus Barfot, som ca 1102 installerat sin son Sigurd som konung på Isle of Man, allierar sig med den iriske kung Muircetach av Munster, som hjälper honom att erövra Dublin och bjurder honom att tillbringa vintern hemma hos sig. När det våras beger sig de båda förbundsbröderna iväg på en krigisk expedition till det nordirländska Ulster, men där råkar kung Magnus ut för ett bakhåll och blir dödad tillsammans med många av sin landsmän. (En nordisk kronologi, Alf Henrikson)

There is no age given for Muirchertach MacLochlainn at his death in 1166. (Fra Skanke-släktens historia, G.V.C. Young, stamtavla 1a)

The quote from the Ban Seanchus makes it clear that Muircheartach's mother was Cailleach Chríon Nic Cuiléin. I presume their surname should now be spelled o Cuiléin, and has probably become something like Collins in English. (P A MagLochlainn)

In 1154, the Chronicles of Mann state that Godred, King of Mann, was asked by the people of Dublin to be their king. When Murtagh, King of Ireland, heard this, he assembled a host and marched on Dublin with his twin brother, Osiblen. In the ensuing battle, Osiblen was slain. Another translation of this tract calls Osiblen his uterine brother and renders the name of the King of Ireland as Muirchertach. (P A MagLochlainn)

Mac Lochlainn, Murcard (I7335)

2053

Konge på Sundmøre.
En Arnvid Torarinsson falt ved Solskjel mot Harald Hårfagre. Kampen ved Solskjel fant imidlertid sted ca. 864, altså mer en 100 år før Arnvids sønn Arnmod døde. Dette kan derfor ikke være den Arnvid som falt ved Solskjel, i stedet var det muligens hans farfars far.
Fra Snorre Sturlasson: Harald Hårfagres saga om slaget ved Sollkjel: «11. Våren etter rustet kong Harald en stor hær fra Trondheimen, og sa at med den ville han seile til Sunnmøre. Solve Klove hadde ligget ute på hærskip om vinteren og herjet omkring på Nordmøre, drept mange av kong Haralds menn, og ranet noen; en tid på vinteren hadde han vært hos sin frende kong Arnvid på Sunnmøre også. Da de fikk høre at kong Harald kom, samlet de folk og fikk mange med seg, for det var mange som syntes de hadde noe å hevne på kong Harald. Solve Klove reiste sør i fjordene til kong Audbjørn, som rådde der, og ba ham om hjelp, ba at han skulle komme med sin hær og hjelpe ham og kong Arnvid; han sier: «Det er lett å se at vi nå alle bare har ett valg; vi kan reise oss mot kong Harald alle sammen, da har vi stor nok styrke, og skjebnen får rå for seieren, ellers må vi bli Haralds treller, og det er ikke et vilkår for menn som ikke har ringere navn enn Harald selv. Min far syntes det var bedre å falle i kamp i sitt kongedømme, enn å bli kong Haralds undermann.» Solve talte slik for at Audbjørn lovte å komme; han dro sammen en hær og seilte nord til kong Arnvid, og nå hadde de en svær hær. Da fikk de vite at kong Harald var kommet nordfra. De møttes innenfor Solskjel. Det var skikk når man kjempet ombord at man skulle binde sammen skipene og kjempe om stavnene; slik det ble gjort her også. Kong Harald la sitt skip mot skipet til kong Arnvid, der ble kampen kvassest, og folk falt tett på begge sider, men til slutt ble kong Harald så vill og vred at han gikk fram i rausnen (stavnen) på skipet sitt, og sloss der så hardt at alle frambyggene på Arnvids skip vek bakover helt til masten, og noen falt. Kong Harald gikk over på skipet, og kong Arnvids menn tok flukten. Arnvid selv falt på sitt skip. Kong Audbjørn falt også, men Solve flyktet. Så sier Hornklove:  Gramen vakte spydvær, vilt pilene hvinte,  Skogul larmet; blodet suste rødt i sårene;  da for fyrsten segnet livløse menn i stavnen,  sverd raste mot skjoldet, og sverdfargeren seiet. Av kong Haralds menn falt Asgaut og Asbjørn, hans jarler, og mågene hans, Grjotgard og Herlaug, sønner til Håkon Ladejarl. Solve var i viking i lang tid etterpå og gjorde ofte stor skade i kong Haralds rike.» 1

Turarinson, Arnvid (I4342)

2054

König der Langobarden 712 - 744.

Liutprand (I8634)

2055

König der Langobarden 712 - 744.

Liutprand (I10572)

2056

König der Langobarden 712; oo n.n. , vermutet als Tochter des Königs Liutpert.

Ansbrand (I10571)

2057

Kopp- og Ildskatten1681

Graae, Maren Christopherdatter (I3448)

2058

Kornelius overtok antagelig Vollen etter sin fars død i 1746,han var en av de husmennene her inne som sto seg best.Da han døde etterlot han seg til og med en liten arv.

Død 1789
https://media.digitalarkivet.no/kb20070601640223

Fransen, Kornelius (I1698)

2059

Korsta 4, Lit;

Hansdotter, Märet (I12726)

2060

Kristina ägde halva yttergården Firir Berghi på Frösön, men tvingades, på grund av maken Nils dråp, att 1345 inköpa andra halvan av Olof Håkansson i Vestanåkern och leverera Yttergårde n i sin helhet till kronan. Vi möter också Nils och Kristina 1348 där de klagar över att Jon Parter i Fäste tagit för sig att hugga timmer och husvirke i Östnårs och Våle hagar, samt l agt en boskapstig över hennes mark och slagit tre av hennes myrängar sju år i rad. Jon som var död 1348 hade enligt vittne erkänt på sin sotesäng dessa övergrepp och sagt sig när väl ko m till hälsa igen fara hem till maken Nils och förlikas med honom. När saken kom upp på hösten 1348 var Nils bortrest från bygden, men Kristina hade fullmakt och vann vid denna stämma. ( Källa: Roger de Robelin)

Våle i Hackås ägdes 1348 av Kristina Halvardsdotter och före 1427 av ättlingen Karl Jörsson i Hov, Hackås, enligt en nyligen av J. Liedgren återfunnen rättshandling. (Källa: Jämten 19 69, C.R. Carlsson)

Hallsteinsson, Nils (I4933)

2061

Kristoffer Trondson Rustung var både adelsmann og pirat. Navnet Rustung betyr på gammelnorsk hvalross.

Noen mener at faren til Kristoffer var Trond Engebretsen fra Valstad i Nes (bl.a. Tore Erland). Noen mener moren heter Christine Petersdtr. Torsnes, dotter av Peter Nielsson Torsnes. Noen mener konen er Karine Joachimsdatter Lykke, søster av den uheldige Nils Lykke.

Som sjørøver jobbet han først under sin Onkel Olav Engelbrektson som var Erkebiskob i Norge og førte et av krigsskipene hans. Han plyndret Østraaet, som tilhørte Vincents Lunge som var statsholder i Norge under Fredrik den første av Danmark. Vincent ble plyndret da han hadde kommet i konflikt med Olav. Slik begynte Cristopher sitt sjørøverliv. Senere plyndret han handelsbåter på vei inn til Bergen fordi han kjedet seg. I 1535 drepte han Vincent Lunge i Trondheim på ordre ifra sin Onkel Olav. Men dette ble ikke tolert ifra Kongen i Danmark og Christoper og Olav måtte rømme ifra Norge. Men christoper lurte seg tilbake og begynte med plyndringer langs norskekysten og i Østersjøen. I 1539 plyndret han Ulstein Kloster og Bispegården i Stavanger.Men i 1542 bel han lei av dette og søkte nåde hos Kongen i DAnmark, som da var Christian den tredje. I 1557 ble han Admiral over den danske flåten, fikk Ebeltoft kloster på Sjælland og fikk overoppsynet med det kongelige verftet i Bremerholm. Vilkåret var at han ble boende i Danmark resten av sitt liv.

Christopher ble født ca 1500 i Seim. Kvinnherad (ble kalt "then unge keccher" 1527.). Christopher bodde på Seim. Kvinnherad med adresse bruk1. Christopher bodde med adresse Danmark. Han arbeidet på Østersjøen, Norskekysten og Østraat fra 1535 frem til 1542 som Sjørøver.

Han arbeidet på Danmark fra 1542 frem til 1564 som Admiral over den Danske Flåten.

Han var sjöoffiser, “Rigernes Admiral” ei tid. Han var lensherre i Noreg og Danmark og var en uredd kar, norsklynd som få. Ein av dei merkelegaste nordmenn i dansketiden. Bodde mest i Tryggevelde Danmark.“s10“

Kristofer Trondson har gjort (Rustung-) slekti til ei av dei mest namngjetne på 1500-talet. I han var det gamalt norsk vikingto og han synte eit pågangsmot og ein virketrang som er utan sidestykke hjå den norske adelen på reformasjonstidi. Det får vera nok her å nemna at han var høgre handi åt erkebisp Olav i den siste striden for norsk sjølvstende, drog så utanlands og vart "Nordsjøens skrekk" som kaperkaptein i Friesland, forsonte seg med Kristian III og vart kalla til riksadmiral over den dansk-norske marinen og fekk store len for alltid å vera kongen nær. Han døydde ikr. 1565. Kona hans, Karen Skanke, var dotter til dekanus ved Trondheims domkyrkje Knut Skanke.

Soga åt borni deira er ikkje mindre eventyrleg. Einaste sonen, Enno, med tilnavnet Brandrøk, var ein evnerik, men urolig kar, som flakka Europa rundt som soldat, kom meir og meir på avvegar og vart i 1571 dømd frå livet for ei kjempestuld på Gripsholm slott i Sverike. Soga åt Anna Rustung er og eventyrleg og tragisk. Den vakre gjenta vart dåra av den kjende skotske Don Juanen grev James Hepburn av Bothwell. Han let henne i stikka og gifte seg seinare med den skotske dronningi Maria Stuart. Dronningi og jarlen vart jaga or landet. Skipet åt Bothwell rak inn til Karmøy, og det segjest at Anna møtte festarmannen sin att i retten i Bergen. Han døydde som statsfange på Dragsholm slott i Danmark. Anna åtte Ænes og budde der og på Seim til ho døydde i høg alder.

Ludvig Myrland mener Rustung var en drapsmann. - Han drepte haugevis av folk i sin tid som pirat, men det var drapet på Vincent Lunge som gjorde at danskekongen jaget ham fra landet. Lunge var lensherre på Bergenhus som ble kjeppjaget fra Bergen på grunn av sine heller ufine skatte- innkrevningsmetoder. Han fikk Lungegården bygd, men har egentlig altfor mange steder i byen som bærer hans navn. Han var en kjeltring og en skurk. Da Lunge sendte sin svenske skattoppkrever til Seim, og endte med å slå Kristoffers far helseløs, og å voldta tjenestepikene, rant det over for Rustung. - Han bestemte seg for å drepe Lunge og fikk endelig en åpning i januar 1536. Og dermed var helvete løs. Da danskekongen hadde ertet på seg alle naboer og fant ut at han trengte folk i rekkene, benådet han Kristoffer og gjorde han til admiral.

http://www.k-rustung.com/tekst/historie/kristoffer.html

Rustung, Kristoffer Trondsson (I8546)

2062

Ku til Tomb

Torgeirsson, Simon (I9744)

2063

Kvamen
https://www.nb.no/nbsok/nb/a0e81fabef843064ecf88f03d9214a5f#629

Johannesdatter, Sigrid (I5785)

2064

Kvamen
https://www.nb.no/nbsok/nb/a0e81fabef843064ecf88f03d9214a5f#635

Død 1756
https://media.digitalarkivet.no/kb20070227270093

Gunnarsson, Mons (I5786)

2065

Kvamme
https://www.nb.no/nbsok/nb/97fd609cf59204da0bc1a51107fb3775#47

Hansdotter, Ingeborg (I9134)

2066

Kvamme
https://www.nb.no/nbsok/nb/97fd609cf59204da0bc1a51107fb3775#51

Larsdotter, Kari (I9253)

2067

Kvitle
https://www.nb.no/nbsok/nb/0844c9419bd9b2654ace230bdebb6a7a#331

Larsen, Ole (I5213)

2068

Kvitle
https://www.nb.no/nbsok/nb/0844c9419bd9b2654ace230bdebb6a7a#331

Hermansdatter, Ingeborg (I5214)

2069

Kyrkoherde från 1534 till 1557 i Bygdeå (Västerbotten).
Constantinus Lindfors 21 juni 2014 Jonas Nicolai i Bygdeå nämns kortfattat på sida 30 i Ulf Lundströms artikel "Birkarlar och handelsplatser i Skellefteå socken" i Oknytt 1-2/1989: "1549 uppträder kyrkoherden i Bygdeå, Jonas Nikolai, som fullmäktig för sin avlidna hustrus mor, söner och döttrar, vilka är arvtagare efter Sven Jonssons i Stockholm avlidna hustru. Herr Jonas svärmor var bosatt i Ostvik i Skellefteå socken." Mycket intressant! Modern till kyrkoherdarna Jonas och Petrus Jonae synes alltså ha varit född i Ostvik och var avliden senast 1549. Har någon, med tillgång till Stockholms stads tänkeböcker, lust att redogöra för fler detaljer? För övrigt hette hustrun till Petrus Turdinus i Arjeplog troligen Sofia Hossia, begravd i Piteå lfs 15/7 1660 (CI:1 sida 225). Erik Holmlund 21 juni 2014 Constantinus> Lundström för ett djupare resonemang kring vilken av gårdarna som han tror svärmodern kom ifrån i "Bönder och Gårdar i Skellefteå socken 1539-1650" sid 228-229. Lundström verkar inte ha något definivt svar, men menar att svärmodern bör ha kommit från någon av byns mer välbärgade gårdar och att det passar bäst in på Östanbäck nr 15, och att svärmodern skulle ha varit änka efter Per Hindersson, som står som ägare 1539-1546 på nämnda gård. Givetvis vore det intressant att höra om mer detaljer framkommer i urkunden i Stockholm.

Nicolai, Jonas (I9580)

2070

Kyrkoherde från 1576 till 1579 i Umeå landsförs

Jonae, Petrus (I9579)

2071

Kyrkoherde i Rødøn 1544-1557.

Olofsson, Mogens (I5042)

2072

KyrkVaktare i Sorsele, och den första kateket i Umeå Lappmark. De sista åren af sin lefnad blind, bestridde sin tjänst så länge som han hade syn med utmärkt nit.

Same (Lapp) KyrkVaktare
Född (Lycksele AI:4 1788-1809 s.101 b.3/3)
Död (O. Egerbladh Knaftenbok. 70)
Död 5 april 1803 på sitt 87:e år enligt Sorsele C:1.
Ur begravningsboken: Lappen Anders Persson från Granbyn (Grans lappby) född 1719 22/2
war KyrkVaktare i Sorsehle, och den förste Catheehet i Umeå lappmark: Dödde år 1803 25/3,
var de siste 7 åren af sit lefnad blind, bestridde sin tjenst, så länge han hade syn, med utmärkt nit.
Vigsel (Lycksele AI:4 1788-1809 s.101 b.3/3)

Persson, Anders (I5771)

2073

købte 1371 gods i Skads herred af Botilda Esge Eskildsens, var 1377 nærværende på Varde Sysselting og 1378 i Ribe Domkirke voldgiftsmand i en trætte mellem en kannik sammesteds og Henneke Limbek, beseglede 1387 til vitterlighed med Anders og Jens Pedersen (Panter) og fører da de tre roser, var 1389 nærværende på Skads Herredsting, udstedte 1392 sammen med (sin fætter og sine sønner) Peder Jensen og Oluf og Gunner Thomesen et vidne i Ribe Domkirke.

Lange, Thomas Iversen (I7086)

2074

Købte Lindegård (Gosmer Sogn) 1384, Søbygård (Gjern Herred) 1401, Møgelkjær (Kjærsgård) 1409

Vesteni, Thomas (I7065)

2075

Lagman, Knut tilhører slekten "Tre Rosor"., Lagmann, Känd 1435, Lagmann i Västgötaland, riksråd i Sverige

Baad, Knut Jönsson (I5235)

2076

Lagmand i Tønsberg fra omkr. 1502-1507 til ca. 1533. Blandt hans efterkommer nevnes borgermester i Tønsberg Anders Thurmann (død ca. 1647) som en mulighed.7 I optegnelser af Tønsbergske Lagmand har lagmand Peder Andersøn, skrevet følgende tilføjelse i Kalendariet: VI. Idus Jun. Obitus Johannis Packe legiferii anno domini 1534.6
Mulige brødre eller nært beslægtede til Jon Jonsson, kan være: Tormod Packe, der nævnes som rådmand i Tønsberg 1494 (DN V 967); Thorljot Packe, der nævnes [15]10 (DN X 302); Svein Packe "de Norwegia" ved Rostocks Universitet 1504 (Norske Saml. Bd. 1, s. 81). Diplo. Norveg. II, 1039 (22. mai 1511 i Tønsberg): Knut Knutssön til Morland pantsætter forskjellige Gaarde i Bergs Sogn paa Brunlanes til Jon Jonssön (Pakke), Lagmand i Tönsberg, for et Laan af 150 Mark i danske Penge. Diplo. Norveg. II, 1052 (3. aug. 1515 i Tønsberg): Hr. Knut Knutssön til Morland pantsætter til Jon Pakke, Lagmand i
Side 13Paal Nikolasson Direkte Relasjoner
Tönsberg, for 150 Mark danske 3 Gaarde i Borgesyssel, som skulle beholdes som Brugspant, indtil Gjælden betales. Diplo. Norveg. II, 1066 (3. juni 1520 i Oslo): Hans Mule, Hövedsmand paa Akershus, kundgjör, at da nogle Gaarde ikke ere mere værd end de ifölge fremlagte Pantebreve (uden Tvivl No. 1039 og 1052) ere pantsatte for til Jon Pakke, skal denne efter kongelig Befaling beholde Gaardene til evig Eie, hvorfor han betalte et forgyldt Sölvbæger af 100 Marks Værd. Den 5. aug. 1533 i Tønsberg bedvidner han et brev af Ottilia Ottesdatter og kalles da «lagman i forne Tonsberg».8 På "Kongehyldningen" af 3. april 1508 (DN. III, 1043) har lagmand «Jon Packæ» vedhængt sit segl, men dette dokument er desværre bortkommen i Det danske Rigsarkiv. Ligeledes har han på et brev dat. 1527 (DN. V, 1054) vedhængt et segl, men dette brev er der ikke henvisninger til i registrene hvorfor det ikke er fundet på Det danske Rigsarkiv. Men på et brev dat. 2. marts 1507 (DN. IV, 1047), der endnu idag opbevares på Bergens museum, har lagmand Jon Jonssøn, vedhængt et segl, men det er desværre så utydeligt, at det kan være svært at afgøre om det et våben eller blot et bomærke. Kunngjør 2. mars 1507 sammen med byfogeden og en rådmann salget av Nordre Gautegård og kalles da lagmann. Den 3. april 1508 utsteder han sammen han sammen med rikets kansler Jon Paulsson og 17 andre geistlige og legmenn, deriblandt lagmennene i Oslo, Borgesyssel og Viken, efter opfordring av den utvalgte kong Christiern (2.), vidisse av riksrådets skrivelse til almuen i Skienssyssel av 3. juli 1449 angående Christiern 1.s arverett til Norge. Han kalles her Jon Packe, ellers oftest Jonsson. Den 22. mai 1511 pantsatte Knut Knutsson (Båt) til Moland, 4 gårder i Bergs sogn på Brunlanes, til ham for et lån på 150 mark i danske penger. Den 3. aug. 1515 har den samme Knut Knutsson atter lånt 150 mark danske penger av lagmannen og pantsatte herfor 3 gårder i Borgesyssel. Disse gårder fikk lagmannen senere (3. juni 1520) overdratt av kongen til «evig eiendom» mot å gi et forgylt sølvbeger og 100 marks verd i vederlag. Om Jon Jonssons virksomhet som lagmann har vi også en rekke diplomer. Han forretter lagmannstjeneste ennu i 1533, men er da en gammel mann og melder i brev til erkebiskop Olav Engebriktsson av 25. juli 1533 at han på grunn av alder og sykdom ikke kan komme til herredagen i Bud i Romsdalen. Knapt et år efter, den 8. juni 1534 døde han. Han er visstnok identisk med den Jon Jonsson, som i 1480- og 1490-årene nevnes som rådmann i Tønsberg, og regnedes visstnok til lavadelen.

Pakke, Jon Jonsøn (I2217)

2077

Lagmannen Halvard Agmundsson, känd 1303-1347. (Källa: Skanke ätten, Roger de Robelin) Vid mitten av 1300-talet drabbades Europa och Asien av den svåraste och kanske mest kända farsoten, vilken i Sverige kom att benämnas digerdöden. Enligt de nordiska traditionerna inkom pesten till oss via ett engelskt fartyg, som anlände till Bergen i Norge år 1349. Härifrån spreds den sedan till det övriga Norden. Bortemot hälften av dåtidens norrmän skall ha avlidit som en följd av pesten och följdepidemierna. Inga jämtländska brev nämner pesten. Nils Ahnlund har emellertid pekat på indirekta bevis för digerdödens härjningar i landskapet, dels det faktum att de jämtländska breven drastiskt avtar efter år 1350, dels att de jämtländska lagmännen Jörund och Halvard, som nämns i brev år 1349, tycks ha avlidit. I alla landskap finns det folkliga sägner, som berättar om digerdödens härjningar. I exempelvis Ragunda skall rök ha kommit ur endast sju skorstenar, i Alsen ur en enda. I Lockne skall endast fyra människor ha överlevt, medan bara två yngligar skulle ha blivit i livet i Hede, Härjedalen. Från Hammerdal berättas, att då man inte längre orkade med att föra liken till kyrkogården, lade man dem helt sonika på marken med stockar tvärsöver, som skydd mot rovdjur. Naturligtvis har man också satt landskapets ödesbölen i samband med digerdöden. (Källa: Jämten 1993, sid 51 - ff, Stefan Brink)  För att det skulle finnas någon form av rättssäkerhet i landet, uppkom redan på ett tidigt stadium ett ämbete, som skulle sätta upp och hålla reda på vissa rättsregler eller lagar. Detta ämbete kom att beklädas av lagmannen, som av ålder, allt sedan heden tid, var den främste ämbetsmannen i landet. Innan lagarna blev nedtecknade, vilket skedde först i början av 1300-talet, måste han kunna lagarna utantill. Lagmannen valdes ursprungligen av bönderna för att leda det stora tinget på Frösön. Där behandlades inte bara rättsfrågor utan även allmänna ärenden, och det var där man en gång, omkring år 1050, beslöt att Jämtland skulle kristnas. Lagmannen hade länge ingen egen domsrätt, han skulle endast försvara och föreläsa lagen och besvara frågor i rättssaker. Längre fram tillsattes lagmannen av kungen och hans uppgift begränsades till att leda lagtinget, som nu endast behandlade rättstvister. (Källa: Hammerdals och Gåxsjös historia, Gunnar Englund)

Agmundsson, Halvard (I7332)

2078

Lambert (Balderich) ble greve av Löwen i 1041.

de Louvain, Lambert II (I7795)

2079

Landsdommer Sjælland

Gyrstinge, Jens (I6826)

2080

Landsdommer Sjælland Befæstede Gunderslevholm og døde, da holstenerne indtog den.

Grubbe, Johannes Mogensen (I6863)

2081

Landsköpman i Grubbe Umeå. Underlagman. Född i Grubbe Umeå. Birkarl, landsköpman, förlänades bl.a. skatteuppbörden från samerna i socknen 1526 [SBL, bd. 17, sid. 341]. Skall tillika ha varit underlagman i Västerbotten [Genealogica 53], men belägg för detta saknas. Stamfar för släkten Grubb
Anders Persson var på sin tid en betydande man. förutom storbonde var han även landsköpman och blev år 1526 fogde över Umeå Lappmarker. Han nämnes bl.a. som den " myndige landsköpmannen och lappefaren " Genom Gustaf 1:s registratur är A.P. klart identifierad.
Konungens intresse av att öka lapskatten spåras första gången år 1526 då han med välbehag, jag lyssnade till ett förslag av den förfarne borgmästaren i Uppsala, Staffan Henriksson, väl förtrogen med förhållandena i norra Sverige, om att förbättra avkastningen av Umeå Lappmark genom att förläna denna till storbonden Anders Persson i Grubbe. I oktober samma år bekräftades detta genom brev och erhöll Anders konungens sakören och ränta samt det ej oviktiga uppdraget att för kunglig räkning där uppköpa åtskilliga varor såsom älghudar, bockskinn,tran etc, Som motprestiation skulle han årligen erlägga två timmer mårdskinn ( ett timmer = 40 st ) i skatt, viken han årligen skulle förbättra med 10 st skinn, Källa; Bure-Ätten en utredning om bure-Ätten , I huvudsak bygd på utdrag ur skrifter efterlämnadr av Comendör Capten carl Ulrik af Klercker, samt andra befintliga källskriveter , utredd och utskrivet sommaren 1982 av elof lindmark Skellefteå Källa;Bure Släkten skriven av Marc Hernelind sidan

Grubb, Anders Persson (I8338)

2082

Långnäs 7, Piteå lfs

Andersdotter, Lucia (I8402)

2083

Långnäs 7, Piteå lfs

Nilsson, Anders (I8403)

2084

Länsman i Ofvandal 1596-1610, där han löst till sig ett hemman.

Olofsson, Jon (I11798)

2085

Lars Olofsson Laestander var enligt Arjeplogs förhörsbok och kommunionslängd nybyggare och länsman i Kasker. Bylund anger kontinuerlig bebyggelse i Kasker f.o.m. år 1734 då Lars Laestander kom dit. Enligt en den 28 jan 1738 undertecknad "Kyrkoräkning" signerade Lars Laestander denna med "L:L".
I dec 1743 gav han 9 riksdaler kopparmynt "af god Wilja" till kyrkan och i april 1747 har till kyrkan inkommit 3:- från Lars Laestander till tacksamhetens tekn för det Gud hulpit honom med sin lilla son i Siönöd. Den 13 juni 1782 avled "Gamle Expeditions Länsman i Kaskjaur Lars Laestander 81 år, Bröstsjuka.

Laestander, Lars Olofsson (I6095)

2086

Lars var Pastor i Sorsele fra 1691 til 1709 derefter dro han til Silbjokk hvor han var Pastor til sin død i 1717.Han ver fjellsame fra Rans sameby i Sorsele.Han må ha vært en meget begavet mann, han oversatte bl.a det Nye Testament til samisk.

Rangius, Lars (I4795)

2087

Laurentius Svenonis (1543-72). Enligt Johannes Bureus,
hvilkens uppgifter dock böra upptas med en viss försiktighet, lär denne
adliga Bureättens förste närmare kände stamfader varit född 1507 och
tredje son till höfvitsmannen i Medelpad Sven Pedersson och Margareta
Boosdotter från Hälsingland. I sin ungdom skall han insatts i Burakloster
(?), där han af sin släkting den siste abboten Jonas Olsson Bure
lärde sig läsa och tillvändes klosterlefnaden, kom därifrån till Fransiskanerna
i Upsala och blef altarist i domkyrkan, deinde præbendam animarum
administrandam suscepit.£ Vid reformationens början begaf han sig till
Sthm och blef Olai Petri lärjunge, sändes därefter till Norrland för att befrämja
den nya kyrkoordningens införande och blef khde i Säbrå 1543, men
afböjde det af ärkebiskop Lars erbjudna förtroendet att mottaga prostbefattningen
öfver Ångermanland. Fr. o. m. 1543 arrenderar han några
af de gamla till kronan indragna kyrkjordarna i Säbrå. På Landstinget i
Bjärtrå 29 okt. 1568 afgaf han jämte öfriga Ångermanlandspastorer trohetsförsäkran
åt kon. Johan III. Enligt taxeringen för Älfsborgs lösen
år 1571 utgjorde khdens lösegendom: silfver 128 lod, pgr 380 mark, tenn
1½ pund, mässing 1 pd, koppar 6 pd, kor 13, ungnöt 10, bockar och getter
20, får 12, svin 12, hästar 4 för 76 mk och 1 sto för 9½ mk. Sammanlagda
värdet uppgick till 1279 mk, hvaraf tiondedelen utgafs för ändamålet.
Sina söner uppfostrade han först i hemmet, sände dem sedan till Gefle
skola och slutligen till Upsala. Tiondelängderna för år 1572 äro de sista,
som bevittnats af Laurentius Svenonis, men enl. uppgift skall han dött
först 1579.
G. 1541 m. Margareta Engelbertsdotter Janzonia.
Barn: Sven blef vid militien med sin faders samtycke och gjorde under sin
farbroder Jonas Bure vackra prof, »donec eum suum in censum libitina referret»ø;
Engelbertus, f. 1542, khde i Säbrå, Hsand, Själevad och sist i Luleå; Petrus, »urgente
aliquo naturæ vitio», blef handlande; Johannes, f. 24/1 1548, khde i Säbrå
n. 6; några döttrar.
Källa: Härnösands stifts herdaminnen.

Bureus, Laueentius Svenonis (I8366)

2088

Laurits Christensen, var sogneprest i Hå (Bø kall) fra ca 1610, og prost over Jæren fra 1623.

Lind, Laurits Christensen (I6751)

2089

Ledsagede 1238 Bispen af Slesvig ved en Granskning i en Trætte mellem Løgum Kloster og Ubbe Tordsen, var 1245 Vidne ved det mellem disse sluttede Forlig.

Urne, Mattis (I7278)

2090

Ledsagede 1294 Hertug Christoffer, da han fangede Jens Grand, nævnes 1300 som beseglende de norske givne Leide, besad 1308 Gods i Halland, som Grev Jakob havde bemægtiget sig, var da Ridder, 1313 en af Peder Porses Forlovere og 1316 Forlover for Erkebisp Esger og kaldes da "Petrus Egetheside Saltenis"!, var 1327 Opmand i Striden mellem Erkebispen og Jens Offesen, levede endnu 14. Juli 1332.

Hak, Peder Egeside (I7188)

2091

Leilenning nevnes 1701, 1703, 1708 enebruker av Sæternes fra 1711

Matrikkelskatten 1723

Skifte 12/6 1747
Netto arv og deling 22 dal, 2 ort, 22 skill.

https://www.nb.no/nbsok/nb/6c1f87b8fb2fbf3dcaf030f509520351#79

Eriksen, Ingebrikt Krabbe (I2199)

2092

Lendermann.  Levde omkring 1040.
Brynjulf på Aurland i Sogn var lendermann under Harald Hardråde (1015 - 1066). Han representerte den mektigste ætt i Sogn på den tiden.

Helgessøn, Brynjulv (I5112)

2093

Lendmann på Romerike.  Levde omkring 1120.
Ifølge sagaen het Olav Moks farfar Aale Varg og var lendmann på Romerike. Hans levetid må falle i begynnelsen og midten av 1100-tallet, men omtales ikke ellers i sagaene. Som lendmann og kongens måg må han imidlertid ha tilhørt en gammel og fremtredende ætt.

Varg, Åle Ivarsson (I5274)

2094

Lendmann.  Født 982.  Død omkring 1050.
Fra Snorre Sturlasson: Håkon jarls saga: «9. ... Ålov, som var gift med Klypp herse, var datter til Asbjørn og søster til Jernskjegge nord fra Ørlandet. Bror til Asbjørn var Reidar, far til Styrkår, far til Eindride, far til Einar Tambarskjelve. ...»
Einar var en av de politisk mest fremskutte menn i landet i første halvdel av det 11. århundre. Overleveringen om hans slekt er delvis motstridende, sagaene er uenige om hvorvidt det var hans far som het Eindride og hans farfar som het Styrkår, eller om det var omvendt. Alle sagaer lar ham imidlertid høre til samme slekt som Jarnskjegge på Ørlandet, og enkelte gjør ham, sikkert uriktig, til en etterkommer av Horda-Kaare. I hvert fall var han en ættestor og rik høvding. Sikkert er det også at han og hans nærmeste forfedre var bosatt på gården Gimsar, nå Gjømsan, i Melhus, Gauldalen.
Tilnavnet hans blir oftest skrevert Þambaskelfir, av og til også Þambaskelmir. Sagaen gir ingen direkte forklaring på dette navnet.
På grunn av sin tidlige manndom fikk Einar plass på Ormen Lange under Olav Trygvessons siste ferd i år 1000, enda han da kun var 18 år. I Svolder-slaget kjempet han som bueskytte, inntil buen brast.
Fra Snorre Sturlasson: Olav Trygvessons saga: « 108. Einar Tambarskjelve sto bak i krapperommet på Ormen. Han skjøt med bue, og skjøt hardere enn noen annen. Einar skjøt etter Eirik jarl, og pilen smalt i nakken på rorknappen rett over hodet på jarlen, og gikk inn like til snurrebandene. Jarlen så på den, og spurte om noen visste hvem som skjøt, men i det samme kom det en ny pil, og det så nær jarlen at den fløy mellom siden og armen på ham, og så inn i hodefjelen bak ham, slik at brodden sto langt ut på den andre siden. Da sa jarlen til en mann som noen sier het Finn, men andre sier han var av finsk ætt, det var en stor bueskytter: «Skyt den store mannen i krapperommet du.» Finn skjøt, og pilen traff Einars bue på midten i det samme Einar spente buen for tredje gang. Da smalt buen i to stykker. Da sa kong Olav: «Hva var det som smalt så høyt?» Einar svarte: «Norge av din hånd, konge.» «Det var vel ikke så stort smell,» sa kongen, «ta min bue og skyt med den,» og så kastet han buen sin til ham. Einar tok buen, dro den straks ut forbi odden på pilen, og sa: «For veik, for veik er kongens bue,» slengte buen tilbake, og tok skjold og sverd og kjempet med.»
Han kom fra slaget med livet i behold, fikk grid av den seirende Eirik jarl, og fikk også til ekte jarlens søster Bergljot, datter til Håkon jarl og Tora Skagedatter fra Møre, og fikk store veitsler i Orkdalen. Han sto da også sammen med Svein jarl mot Olav Haraldsson både i Trøndelag og i Nesja-slaget. Etter nederlaget i det siste slaget rømte han til Sverige, ble sveakongen Olav Skötkonungs mann, og fikk veitsler der. Da Olav Skötkonung døde, vendte Einar tilbake til Norge, idet han søkte fred med Olav Haraldsson og oppnådde å få sine eiendommer i Trøndelag tilbake. Allerede neste år forlot han Norge, besøkte kong Knud den Mektige og den unge norske jarl Håkon Eiriksson i England og reiste så på pilgrimsferd til Roma. Først etter et helt års fravær kom han hjem til Gimsar.
Dette var før det åpne brudd mellom kong Knud og den norske kongen, og vi har ingen tegn til at kong Olav reiste noen anklage mot ham for forræderi. Det bør dog merkes at sagaskriverne på grunn av de etterfølgende begivenheter, har hatt interesse av å fremstille Einar minst mulig aktiv som Olavs motstander. Han blir ikke nevnt under de nærmest følgende års kamper. Men da kong Knud i 1028 kom til Nidaros og lot seg hylde på Øretinget, sluttet Einar seg straks til ham, og jarlen Håkon Eiriksson ga ham tilbake hans gamle veitsler. Etter at jarlen dro over til England i 1029 og så druknet på hjemveien derfra vinteren etter, var Einar i virkeligheten den øverste styrer i Trøndelag, åpenbart i konkuranse med Kalv Arnesson. De mente begge å ha fått løfte om jarlsnavn av kong Knud, og våren 1030 dro Einar over til England for å få løftet oppfylt. Han oppnådde ikke sitt ønske, men kom derfor til å være borte fra landet mens Kalv organiserte motstanden mot Olav og felte ham på Stiklestad.
Sagaene er enige om å utpeke Einar som opphavsmann til reisningen mot kong Knuds nye representant, hans unge sønn Svend. Einar var den første verdslige høvding som i 1031 sluttet seg til tanken om kong Olavs hellighet, og ett par år senere begynte han direkte å oppfordre trønderne til opprør. Sammen med Kalv Arnesson dro han i 1034 til Gardarike og kom året etter hjem derfra med kong Olavs unge sønn Magnus, som nå ble tatt til konge. Det var naturlig at Einar og Kalv ble den nye kongens rådgivere, og da Kalv etter få års forløp måtte rømme landet, ble Einar den mektigste mann i Norge. Man skulle tro at han dermed også ble medansvarlig for den harde fremferd som vakte misnøye mot kong Magnus, men han blir slett ikke nevnt i sammenheng med de begivenheter som førte til opprøret i Sigvat skalds Bersoglisvisur. Det som blir fortalt om ham i disse årene, viser at han ønsket å holde kongemakten til Magnus oppe så sterkt som mulig, han frarådet å gjøre Svend Estridsson til jarl over hele Danmark. Han motsatte seg også å dele det norske kongedømme med Harald Hardråde, og støttet senere Magnus mot Harald.
Da kong Magnus var død i Danmark i 1047, nektet Einar å fortsette kampen der under kong Harald, han «ville heller følge kong Magnus død enn enhver annen konge levende». Under Harald beholdt han fortsatt de veitsler han hadde hatt siden 1028, og hans sønn Eindride ble gift med en slektning av kongen. Men hans selvrådighet førte tidlig til strid. Sagaene er uenige om hva som ga anledning til den endelige krisen. I alle fall tok han seg til rette i tross mot loven, og det endte med at kongen lot drepe ham og sønnen i Nidaros, det må ha vært omkring år 1050. Etter drapet måtte kong Harald rømme fra Trøndelag, men oppnådde snart forlik.
Einar ble jordet i Olavskirken ved siden av kong Magnus.

Einrideson, Einar Tambaskjelvar (I4353)

2095

Lendmann.  Levde 1185.
Erling tilhørte stormannsætten på Kviden i øverste del av Valdres.
Bård Guttormssons sønner Guttorm og Skule, Inge Bårdssons halvbrødre, ble oppfostret hos sin morfar Erling. Biskop Nicolas sendte folk opp til Valdres for å bemektige seg guttene. Erling fikk nyss om dette og sendte dem straks til en avsides skogsbygd hvor de var trygge så lenge baglerne var der oppe. Deretter sendte Erling dem til kong Inge, hvor de siden oppholdt seg.
Erling kalles «Erling Bonde», Det er angitt at han har vært lendermann, men dette er tvilsomt.

Kviden, Erling (I7351)

2096

Lendmann.  Levde fra 1080 til 1093.
Svein var lendmann. Han kan ha levet ved ca. 1080. Han var bror til Serk.
Svein og Ingerid var tremeninger.

Brynjulfson, Svein (I5113)

2097

Lendmann.  Levde fra 1120 til 1183.
Guttorm bodde på Rein og synes å ha levet meget lenge. Han var vel i 1183 overhode for Skule Tostessons høyt ansette ætt.
Han omtales som en av de lendermenn som etter Harald Gilles død i 1136 understøttet Haralds sønn, Sigurd Munn. Han var Sigurds formynder og fikk ham opphøyet til tronen. Guttorm og hele hans ætt var nær knyttet til trønderpartiet omkring Sigurd Mund og Haakon Herdebreid.
Fra Snorre Sturlasson: Inges Saga: «1. ... Da tiender kom nord til Trondheim at Kong Harald (Gille) var tatt av dage, ble Sigurd, sønn til Kong Harald, tatt til konge der, og med på dette vedtaket var Ottar Birting, Peter Saue-Ulvsson og brødrene Guttorm Åsolvsson fra Rein og Ottar Balle og mange andre høvdinger.»

Aasulvsøn, Guttorm Rein (I4375)

2098

Lendmann.  Levde omkring 910.
Vikinge-Kåre var lendmann på Voss i Hordaland. Hans ætt satt både på Voss og på Obrestad på Jæren.
Vikinge-Kåre levde på Harald Hårfagres tid og antagelig også under Halvdan Svarte, muligens ca. 910.

Sigurdson, Viking-Kaare (I5182)

2099

Lengwigen ser vi 1664-66, Tommis Jønsen sønn av Jøns? 42 år født i 1622-23? Se underliggende link: http://arkivverket.no/URN:db_read/ft/35531/227/?size=gigant&mode=0
Kildeinformasjon: Nordland fylke, Helgeland prosti, Salten prosti, Manntall 35 (RA/EA-4070/J/Ja/Jab/L0035), 1664-1666, oppb: Riksarkivet.
Merknader: Sogneprestenes manntall
Spørsmål her er om Tollef/Torulf er hans bror? som er fra Lenwigen, han oppkaller en av sine sønner Jens (Jøns?)
Et guttenavn av dansk opprinnelse. Jøns har aldri vært noe vanlig navn i Norge. Betydning: dansk:nådig Gud
Et guttenavn av dansk opprinnelse. Jens var på sitt mest populære i 1885 og er for tiden på 112. plass på listen over guttenavn i Norge. Betydning: dansk:Gud er nådig, - brukt i tyske områder, i Danmark-Norge fra 1300-t, et av Danmarks mest brukte guttenavn, i Norge
Arkiv: Prot. ref. Side År Lp.nr. Gravlagd Sokn/Kyrkje 146 Ev02 163 1718 11 07/06-1718 Evenes
Rolle Førenamn Kjønn Bustad
Skiftet i 1718 er etter Tollef Jensen. Følgende er arvinger:
Anne Henriksdatter, hustru av avdøde. Anders Tollefsen, 19 år, sønn av avdøde. Jens Tollefsen, 17 år, sønn av avdøde. Siver Tollefsen, 13 år, sønn av avdøde. Anna Tollefsdatter, datter av avdøde. "Voxen, men hjemme". Inger Tollefsdatter, datter av avdøde. (Ingebor?) "Voxen, men hjemme".

1697
Thomes Jenssøn
2 pund
skatteskyld

Olle Romsdahling
1 pund
skatteskyld

Thollef Jenssøn
1 pund
skatteskyld

Johannes Christophersøn
1 pund
skatteskyld

Øde (leieledig)
1 pund
skatteskyld

=
2 wog
skatteskyld
 
1711-15
Thomas Jenssøn
2 pund
skatteskyld

Amund Ollesøn
1 pund
skatteskyld

Tolev Jenssøn
1 pund
skatteskyld

Johannes Christophersøn
1 pund
skatteskyld

Øde (leieledig)
1 pund
skatteskyld

=
2 wog
skatteskyld
 

Thomas Jenssøn døde vistnok i 1711, da det vart holdt skifte etter ham i 1712. Tolev Jenssøn ses aa ha vert fadder til presten Jokum Leths 3die barn Peder Jokumsøn Leth. Presten Jokum Leth var misjonaris i Ofoten og Tysfjord paa denne tid.

Manntall 1701 Lenwigen 36 år
https://www.digitalarkivet.no/view/206/pc00000000657198

Død 1718
https://media.digitalarkivet.no/kb20071102630092

Jenssøn, Tollef (I6443)

2100

Lensmand Finland, Jämtland & Bohus, Norsk rigsråd, Kendt 1363-1383

Ingevaldsen, Narve (I7139)

Hurtig linker

Webmaster Message

Vi prøver å dokumentere alle våre kilder i dette familietreet.
Hvis du har noe å legge til, la oss høre fra deg.
Tusen takk !

Notater

Hurtig linker

Webmaster Message

Kontakt oss