Notater: Alf-Inge`s Hjemmeside

Notater

Treff 1,551 til 1,600 av 3,040

#	Notater	Linket til
1551	Greve af Ballensted og Anhalt, Hertug af Sachsen 1112	von Ballenstedt, Otto Den Rike (I4273)
1552	Greve af Ballensted, Foged af Hagenrode og Nienburg, Opretede Hagenrode kloster	von Ballenstedt, Adalbert (I6197)
1553	Greve af Everstein 1193 - 1215, kendt 1170-1217.	von Everstein, Albrecht (I7399)
1554	Greve af Franken 978, Hertug af Kärnten 1002	Worms, Otto af (I6935)
1555	Greve af Gleichen 1151-1193	von Gleichen, Erwin (I6911)
1556	Greve af Gleichen og Tonna 1191-1227	von Gleichen, Lambert II (I6910)
1557	Greve af Hessegau af Thüringen og Wettin	von Hassegau, Dietrich (I6928)
1558	Greve af IIfeld 1128 Kjent 1103-1128 http://www.roskildehistorie.dk/stamtavler/adel/Boineburg/Honstein_old.htm	von IIfeld, Elger I (I11483)
1559	Greve af Ilfeld (1174–1188) Greve af Hohnstein (1162–1189) Stiftede Ilfeld Kloster (1189) Kjent 1154 http://www.roskildehistorie.dk/stamtavler/adel/Boineburg/Honstein_old.htm	von IIfeld, Elger II (I11482)
1560	Greve af Nordmark 1134, Hertug af Sachsen 1138-42, Markgreve af Brandenburg 1140	von Sachsen, Albrecht Bjørnen (I4272)
1561	Greve af Speyer	Worms, Heinrich af (I6933)
1562	Greve af Tonna 1099-1116	von Tonna, Erwin I (I6914)
1563	Greve af Tonna og Harburg 1120-1151	von Tonna, Ernst (I6913)
1564	Greve av Bayern. Welf var stamfar til welfernes berømte slekt. Han eide store besittelser i Schwaben og Bayern og var greve i Bayern og herre til Althoff.	von Bayern, Welf I (I902)
1565	Greve av Löwen ca. 976. Lambert ble gift før 994 med Gerberga.	de Louvain, Lambert I (I7788)
1566	Greve av Maasgau. Giselbert var gift med en datter, Irmgard(?), til Lothar I og dennes første hustru, Irmgard av Tours, som han hadde bortført.	de Maasgau, Giselbert (I7590)
1567	Greve av Troyes og Meaux 942 - 966.	de Vermandois, Robert (I7712)
1568	Greve av Vermandois ca. 905 - 942 som Herbert II. Greve av Troyes til 942 som Herbert I. Herbert var vistnok gift med datteren til motkongen Robert I av Frankrike. Vermandoisslekten var grever av Vermandois fra ca. 900 til 1025 og grever av Troyes fra ca. 910 til 995. Begge grevskapene lå i Frankrike.	de Vermandois, Heribert II (I7552)
1569	Greve av Vermandois, Herbert ble myrdet 902	de Vermandois, Herbert I (I7508)
1570	Greve av Weimar i 984. Vilhelm var bror til Poppo (død i 965), keiser Otto I's kansler.	von Weimar, Vilhelm II (I8667)
1571	Greve av Weimar-Orlamünde, markgreve i 1062. Otto døde i begynnelsen av 1067.	von Weimar, Otto (I7797)
1572	Greve av Weimar. Vilhelm regnes som stamfar til huset Orlamünde. Weimarslekten var en tysk adelsslekt i det som nå er Østre Tyskland. Sidegrenen var grever av Löwen (Leuven, Louvain) i Belgia. Begge grevskapene lå dengang i det tysk-romerske riket.	von Weimar, Vilhelm I (I8668)
1573	Greve av Weimar. Vilhelm var første gang gift med Bertha.	von Weimar, Wilhelm III (I7798)
1574	Greve i Eilenburg, Greve af Hessegau og Siusli, Drept	Dietrich (I6924)
1575	Greve von Brehna	von Wettin, Thimo I Graf (I6921)
1576	Greve von Merseburg, myrdet	Dedo II (I6926)
1577	Grim Hergrimson, Ø-Grim Bolm Han var sønn av Hergrim Havtroll og Ogn. Grim ble gift med Baugheid. de fikk sønnen Arngrim "Grim opholdt sig hos Alfhild, indtil han drog ud paa Vikingetog og blev en vældig Kriger. Han ægtede Bøggerd, en Datter af Alfhild og Starkad Aludreng. Han tog Ophold paa en Ø udenfor Halogaland som kaldes Bolm; han blev siden kaldt Ø-Grim Bolm. Grim og Bøggerds Søn var Bersærken Arngrim, som senere boede paa Bolm, og var en anseet Mand". http://www.heimskringla.no/wiki/Sagaen_om_Hervarar_og_Kong_Heidrek https://nn.wikipedia.org/wiki/Starkad_den_gamle	Hergrimson, Grim (I11817)
1578	Grimoald den eldre (fransk: Grimaud l'Ainé; 616–657) var rikshovmester i det frankiske riket Austrasia fra 643 til 656. Han var sønn av Pipin av Landen og Itta av Metz.[1][2] Grimoald tjenestegjorde under merovingerkongene Klodvig II og Klotar III. Han hadde to søstre, Gertrude av Nivelles og Begga, som begge ble erklært som helgener. Det ble også hans mor. Da Pipin av Landen døde i 640, ble Grimoald overhode for sin husholdning, den mektigste i Austrasia. På dette tidspunktet gjorde Radulf, hertugen av Thüringen, opprør mot Sigibert III, konge av Austrasia. Grimoald deltok i den påfølgende militære ekspedisjonen mot opprørerne, men den mislyktes. Grimoald lyktes likevel i å redde livet til kongen og ble hans nære venn. Ved å fjerne rikshovmesteren Otto, tok han over posisjonen som hans far en gang hadde. Grimoald overbeviste deretter den barnløse kongen i å adoptere sin sønn, Kildebert.[3][4] Sigibert fikk til slutt en arving, Dagobert II, men Grimoald fryktet skjebnen til sitt eget dynasti og sendte den unge Dagobert i eksil, enten til et irsk kloster eller katedralskolen i Poitiers.[5] Da Sigibert døde, innsatte Grimoald sin egen sønn på tronen i Austrasia.[6] Der er to forskjellige beretninger om hans død. Den første versjonen forteller at Grimoald ble avsatt og henrettet av kongen av Neustria, som således gjenforente frankernes kongerike. Den andre, Liber historiae Francorum, forteller at Klodvig II av Neustria tok ham til fange og henrettet ham i 657. Denne kilden behandlet derpå Klodvigs styre med fiendskap og hans sønn Klotar III med forakt.	Grimoald The Elder (I10577)
1579	Grjotgard hadde sin hovedgård på Svelven innenfor Agdenes. Også på den annen side av Trondheimsfjorden må Håløy-jarlene ha hatt makt, da de siden kalles yrnernes eller ørlændernes jarler. Han var sammen med sin sønn Håkon ved midten av det 9. århundre herre over innseilingen til Trondheimsfjorden. Han ble drept på sin hovedgård av en berserk og der er hans gravhaug.	Herlaugsson, Grjotgard Ladejarl (I4410)
1580	Grundherr im Ebersbergischen in Bayern; oo n.n.; Tochter des 802 und 803 im Freisingschen Traditionscodex erwähnten Grafen Erchenbald.	Liutpato (I6923)
1581	Grundherr in Oberbayern und Salzburg 758; Gesandter 757, 758	Rotbert V (I7873)
1582	Grundlagde Volkenroda Kloster	de Volkenrode, Helenburg (I6915)
1583	Grønhaug, Bygstad https://www.nb.no/nbsok/nb/70b4754867c673d999469287f0bd70b6#121 Sande Gaular https://www.nb.no/nbsok/nb/2fed148ab682b803c694516275988c4d?lang=no#397 Skifte 1774 https://media.digitalarkivet.no/sk20081126670356 Anno 1774 den 13de April ... blev paa den gaard Sande ... enchen Cicilia Hansdatter efter hendes med laugverge Mads Simonsen Korsvolds begjær og forlangende til paafølgende skifte og deling i mellom hendes børn, 4 sønner og 2 døttre navnlig: 1. Jens Ludvigsen Korsvold død og efterladt sig 1 søn og 3 døttre navnlig: a) Ludvig Jensen 12 aar gl: formynder Lars Andersen Niøsen b) Mari Jensdatter 14 aar formynder Mons Hansen Nistad c) Eli Jensdatter 10 aar formynder Anders Knudsen Qvame d) Massi Jensdatter 8 aar formynder Niels Erichsen Ørnelovig? 2. Niels Ludvigsen bor paa Sande 3. Dankert Ludvigsen udi 25 aar gl: ... formynder er Joen Ludvigsen Ness 4. Søren Ludvigsen 21 aar .... formynder og nu ? curator er broder Niels Ludvigsen Sande 5. Aagaahte (åpenbart mange måter å skrive navnet hennes på) Ludvigsdatter gift med Jon Ludvigsen Ness 6. Helena Ludvigsdatter gift med Mads Simonsen Korsvold	Hansdotter, Cecille (I11439)
1584	Grønnhaug Bygstad https://www.nb.no/nbsok/nb/70b4754867c673d999469287f0bd70b6#121 Død 1774 https://media.digitalarkivet.no/kb20070227270141	Monsdatter, Kari (I11442)
1585	Gudmund på Glæsivollene sagnkonge Gudmund bar samme navn som sin far, men fikk tilnavnet Úlfhéðinn («ulvepels»). I Hervors saga heter Gudmunds sønn Höfund som ble gift med sagaens Hervor. Deres sønner var Angantyr og Heidrek. Denne Heidrek var farfar til Heidrek Ulveham. Gudmund bar samme navn som sin far, men sønnen fikk tilnavnet Úlfhéðinn («ulvepels») som er synonymt med berserk for å skille mellom far og sønn. I noen kilder sies Gudmund Úlfhéðinn å ha sønnen Heidrek Ulveham (Heiðrekr Úlfhamr). I Hervors saga heter Gudmunds sønn Höfund som ble gift med sagaens Hervor. Deres sønner var Angantyr og Heidrek. Denne Heidrek var farfar til Heidrek Ulveham. Saxo Grammaticus omtaler i Gesta Danorum (Bok VIII) Gudmund Ulfheðinn som Guthmundus og omtaler ham som en kjempe og bror til Geirrød (Geruthus). Ifølge Saxo bodde Gudmund i Bjarmeland. Han har noen steder fått tilnavnet faxe, det vil si «han med man», «hesten». Det er foreslått[3] at dette trekker en forbindelse mellom Gudmund og Oskoreia (Åsgårdsreia) som etter folketrua opptrer midtvinters, mellom jul og nyttår. Otto Höfler, som bygde videre på etnologen Nils Lids forskning, har funnet at navnet fax og faxe refererer til grastyper eller aks som ferilitetssymboler i juleneket Ingemar Nordgren betraktet Gudmund den eldre (faren) som en slags «kult-gud», og sønnen ble en slags «fertilitets-gud» i en tidlig form som etter hvert ble identifisert med Odin. Glæsivollene, Gudmunds hjemsted, ble betraktet som motsvarende Valhall. Den islandske litteraturforskeren Einar Ólafur Sveinsson mente at myten rundt Gudmund var av irsk opprinnelse, mens Geirrød var skandinavisk https://no.wikipedia.org/wiki/Gudmund_p%C3%A5_Gl%C3%A6sivollene	Gudmundsson, Gudmund (I11834)
1586	Gudröd gick i den norske kungen Harald 'Hårdrådes' tjänst och deltog i det berömda slaget vid Stamford Bridge den 25 september 1066. Engelsmännen besegrade norrmännen och Gudröd tog sin tillflykt till Isle of Man. Han insåg snart att öns försvar var svagt. Efter en tid for Gudröd till Norge, värvade en styrka på 600 man och bortåt 10 skepp, satte kurs mot öriket och erövrade det 1079. Gudröd var en stor krigare och utvidgade sitt rike till att omfatta Hebriderna och till en tid även Dublin med omgivande landskap Leinster. (Källa: Jämten 1969, C.R. Carlsson) År 1098 drar Magnus 'Barfot' till Orkneyöarna, som de facto är ett oavhängigt jarladöme nu. Han lyckas infånga två bröder som heter Pål Jarl och Erland Jarl och skickar dem till Norge. I deras ställe sätter han ett norskt regeringskollegium med sin åttaårige son Sigurd som toppfigur. På Hebriderna och Man härskar en hövding som heter Gudröd Crovan. Magnus 'Barfot' underlägger sig utan svårighet dennes rike. (Källa: Alf Henriksson) Från 1000-talets mitt känner man till de olika regenterna på Isle of Man genom en krönika kallad Chronicon Regum Manniae. I denna krönika nämns Godfred Crovan kallad 'kung Orry', som den förste bland en rad regenter. På Isle of Man finns en grav strax utanför Laxey, som kallas för 'kung Orres grav'. Själv begrovs kung Orre på ön Islay i Hebriderna. Godfred regerade från år 1079, då han vann slaget vid Skyhill (väster om Ramsey) över sina medtävlare om makten. Han fördrevs dock år 1093 av den norske kungen Magnus 'Barfot'. Efter Godfred var samtliga regenter av nordiskt ursprung och de var alla underställda Norges kung. Men i praktiken var de suveräna. Efter ett sjöslag år 1156 delades Söderöarna i två delar och Hebriderna bildade ett eget rike med Islay som centrum. (Källa: Statens historiska museum, Lars G. Holmblad) Kung Isle of Man och Hebriderna 1079-1095. (Källa: Regentlängd för Isle of Man) Birsay var en gång säte för för Orkneyjarlen. Kyrkan byggdes av jarlen Torfinn den mäktige (död år 1065) efter sin återkomst från en pilgrimsresa till Rom. Han styrde ett rike som omfattade nio jarldömen i Skottland, Hebriderna, Isle of Man samt även stora delar av Irland. Efter hans död rasade väldet samman, Isle of Man och Hebriderna blev egna stater. (Källa: Nordisk Vikingaguide 1995, Lars G. Holmblad)	Haraldsson, Gudrød III Crowan (I4921)
1587	Gudrød Bjørnsson var sønn av Bjørn Farmann[1], småkonge i Vestfold, og sønnesønn av Harald Hårfagre. Gudrød ble far til Harald Grenske og bestefar til Olav Digre, den senere Olav den hellige. Etter at Gudrøds far Bjørn ble drept av Eirik Blodøks ble Gudrød boende hos sin onkel Olav Haraldsson Geirstadalf, småkonge i Vingulmark[2]. Olav gjorde opprør mot Eirik Blodøks, men ble drept i kamp. Gudrød måtte flykte opp i Opplandene sammen med fosterbroren sin, Olav Geirstadalfs sønn Tryggve Olavsson[3]. Da Håkon den gode ble konge fikk Gudrød Vestfold, hans fars område, som len av kongen[4][5]. Da Harald Gråfell ble konge var det mange menn i Norge som mente at de var av vel så stor ætt som Harald. Ifølge Håkon jarls saga var det en gang mange menn samlet for å drikke utferdsøl, og det ble «et svært drikkelag, og det ble sagt mye over drikken». En hevdet at Harald var den fremste av alle, og da ble Gudrød sint og sa at han ikke sto tilbake for Harald i noe. Snart ble begge sint og grep etter våpen. «Men folk som hadde mer vett og var mindre full, stagget dem og gikk imellom, og hver gikk til sine skip,» sier sagaen[6]. Hendelsen var nok til at Harald og Gudrød ikke kunne stole på hverandre. Kort tid etter kom Harald Gråfell seilende inn Viken, omringet huset til Gudrød og da han kom ut sammen med mennene sine ble det en kort kamp før han ble drept[7]. Det nevnes ikke hvem Gudrød ble gift med, annet enn at hun var av «god ætt slik som høvelig var» og at de fikk en sønn som het Harald	Bjørnsson, Gudrød i Viken (I4292)
1588	Gudrød fikk halve Vingulmark som medgifte da han giftet seg med Alvhild, datter av kong Alvarin Alvheim fra Alvheim (Bohuslän). Etter Alfhilds tidlige død, la Gudrød ut på frierferd til Agder, etter datteren til kong Harald Granraude, Åsa. Harald avviste ham og Gudrød svarte med å ta livet av ham og hans sønn Gyrd, for så å røve med seg Åsa og ta henne til ektemake. Gudrød ble myrdet av dronning Åsas skosvein på ordre fra Åsa for mordet på hennes far og bror, og for å ha voldtatt henne. Gudrøds tilnavn Veidekonge kan oversettes «jegerkonge».	Halvdansson, Gudrød Veidekonge (I4472)
1589	Gunder Larsen er nevnt som bruker under bnr.2 på Silneset i Eideboka bind 5 side 323-328. Han var født cirka 1575 på nabogarden Silset. Forfatteren vet ikke hva kona hans het, men han lister opp fem barn som hans barn: Kasper, født cirka 1602. Gift med Anne Knutsdatter. De var brukere på Linset. Deres sønn Gunder overtok etterhvert bnr. 2 på Silneset Ukjent datter gift med Peder Bottelsen, trolig den Peder Bertelsen som bodde på Vågsbøen (se Eideboka bind 2 side 211) og på Leira (Tustnaboka bind 2 side 34) Anne, gift med Mons Jonsen på Visnes. Anders, født cirka 1614. Gift med Borni Pedersdatter. De bodde på Fagereng, Averøy. Deres sønn Gunder ble bruker av en tredjepart i Silneset. Jens, født cirka 1615. Bruker av bnr. 4 Rønningan på Silneset.	Larsen, Gunder Silnes (I10860)
1590	Gunnerus liste [SAT: Biskoparkivet] har ham som prest her [i Steigen] i tiden 1640-1691. Han er nevnt som prest her ved koppskatten i 1645 og i kirkeregnskapene for Steigen i årene 1648-1661 da han var ombudsmann for kirken. Han undertegnet også prestenes manntall herfra i 1666. Han fikk stadfestelse på sitt kallsbrev den 13. juli 1671. Han nevnes også i amtregnskapets familieskatt i 1677, i 1679, i 1684 og den 29. dec. 1686. Erlandsen sier han døde her i 1691. I 1645 var han ennå ugift. I 1684 betalte han for seg, sin kone Ingeborg Hansdatter Blix og barna Ingeborg, Ellen, Oluff, Anders, Hartvig og Mogens Hartvigsen, en tjenestedreng og 1 tjenestetøs. I kvegskatt betaler han for 2 hester, 8 kyr, 4 ungnaut, 16 får, 6 geiter, 3 bukker og 1 svin. Ifølge Gunnerus liste døde han 24. mai 1691 i en alder av 80 år, og han var en sønn av formannen i kallet	Arnesen, Hartvig (I3462)
1591	Gyda flyktet i 1067 til en klippeøy i Bristolfjorden sammen med flere høvdinger. Hun måtte så flykte videre til St. Omer i Flandern, hvor hun døde.	Torgilsdatter, Gyda (I5987)
1592	Gylve (norrønt Gylfi), også kalt for Ganglere («vandringsmann»), er i norrøn mytologi en legendarisk den første kongen over Svitjod landende til Sveafolket (tjod betyr folk), som vender seg til Åsatrua. Snorre forteller med en viss ironisk distanse, som har medført at man tradisjonelt har forstått det som at Gylve blir forstått som en konge som blir lurt av gudene i det jordiske Åsgard. Fortellingen omhandler i hovedsak om hvordan Gylve ble innviet i Åsatrua; etter at han først ble fjetra over Gefjons trolldomsevner, med hvilke hun intet mindre enn skaper Sjælland. Siden Gefjun er av Åsaslekt, drar Gylve til Åsgard i Asia, for å finne ut hva for makt Åsene besitter. Gylve er hovedpersonen, protagonisten, i Snorre Sturlasons Gylvaginning i Den yngre Edda. Kong Gylve drar for å oppsøke Åsgard i Asia, for å bli kjent med Åsenes makt over naturen. Dette gjør han etter at han forærte en omreisende kvinne, som viste seg være åsynja Gefjun, så mye land hun kunne pløye med fire okser i løpet av en natt og en dag. Hun henter sine fire sønner fra Jotunheimen, hvor de i tyrers ham settes foran plogen og pløyer med seg landet som blir til innsjøen Mälaren, og drar jorda ut i havet og skaper øya Sjælland. Selv om Gylve var en klok og trolldomskyndig mann undret han seg voldsomt over at Åsafolket var så kyndige at alt føyer seg etter deres vilje. Han ville finne ut om det var på grunn av deres natur eller om det var guddomskrefter som ga Gefjun slik makt. Fortellingen gir et overblikk over den norrøne mytologien. Gylve drar i hemmelighet til Åsgard, som vandringsmannen Ganglere. Etymologien til ordet 'ginning' er det samme som i engelsk 'beginning', dog mer i forstand av det svenske 'at gynna', 'begunstiger', 'styrker'. Når Gylve kom til Åsgård, ser han et svært palass. I porten møter han en skikkelse som sjonglerer syv økser i luften, som viser ham inn. Når han trår inn i deres sal ser han tre høyseter, den ene over den andre, med en høvding sittende i hvert høysete. Den som satt i det nederste høysetet ble kalt for «Harr», den nærmeste til ham var «Jevnharr», og den tredje og øverste ble kalt for «Tredje». Disse tre kan være uttrykk for Odin i de tre tidene. Odin i "vår" tid, Ygg i tiden før, og Tund i tiden før det; slik det kommer fram seinere, om Odin, i Gylfaginning. De spurte Gylve om hans ærend, og han svarte at han ville vite om det fantes en særskilt kunnskapsrik mann. Samtalene mellom de tre handlet deretter om alle emner innenfor den norrøne mytologien, fra verdens skapelse til dens undergang. Da samtalen var ferdig hørte Gylve et stort brak rundt seg og da han så seg omkring sto han ute på en flat voll. Han kunne ikke lenger se noen hall eller murer, palass eller borg. Han dro da hjem og fortalte om det han hadde sett og hørt. Ynglingesagaen i Snorres Heimskringla forteller Snorre at før æsene kom fra den danske øya Odinsøy (som muligens kan forbindes med Odense på Fyn) hadde Odin sendt en av skjoldmøyene, Gjevjon, dit for undersøke om landet var lempelig som boplass. Hun møtte da Gylve som tilbød henne akkurat så mye land som hun med fire okser greide å pløye opp i løpet av ett døgn. Gjevjon reiste først nordover og traff i Jotunheimen i Norge en mann av jotunætten som hun lå med. Hun fødte deretter fire sønner som hun tok med seg sørover, forvandlet dem til fire okser som hun spendte for plogen. Hun dro med seg et stort stykke land ut i havet og lot det bli liggende rett inntil Odinsøy. Øya som da ble dannet ble kalt for Selund (Sjælland). Det stedet hvor hun tok jorda ble fylt med vann og ble til innsjøen Lågen (Mälaren ved Stockholm). På Selund bosatte Gjevjon seg og ble gift med Odins sønn Skjold. De bygde bolig på Leidra (Lejre). Den samme legenden blir også nevnt i Eddadiktet Ragnarsdråpa. Gylve blir også nevnt i en versjon av Hervors saga at han giftet bort datteren sin til kongen i Gardarike (dagens Russland og Ukraina). De fikk en sønn som siden tvang de to dvergene Durin og Dvalin til å smi den mystiske sverdet Tyrfing. https://no.wikipedia.org/wiki/Gylve	Gylve (I11828)
1593	Gylve blir også nevnt i en versjon av Hervors saga at han giftet bort datteren sin til kongen i Gardarike (dagens Russland og Ukraina). De fikk en sønn som siden tvang de to dvergene Durin og Dvalin til å smi den mystiske sverdet Tyrfing	Gylfesdotter, Hedi (I11827)
1594	Gyrid var gift med en mann som het Sigurd. Det er ikke kjent hvor de bodde. I 1362 er hun tilstede i en rettsak angående eiendomsforholdene til gården Frøyland nær Stavanger. En mann som het Sigurd Ogmundsson hevdet at denne gården var hans rette arv etter hans avdøde bror, sira Eimund Ogmundsson. Imidlertid kunne Gyrid stille med to vitner, som kunne bekrefte at eiendommen hadde blitt gitt henne av presten, som synes å ha vært hennes fetter. Senere ble eiendommen overført til Gyrids datter, Siri.	Ingemundsdatter, Gyrid Skjervheim (I11107)
1595	Gælker i Estland, Høvedsmand Reval	Ågesen, Saxe (I6820)
1596	Gælker i Skåne 1251-82, Arresterede sin bror Jacob 1259, Blev bandlyst	Ulfeldt, Elisabeth Pedersdatter (I7051)
1597	Hadde odel til Lekum i Eidsberg	Toresdatter, Eline (I7146)
1598	Hade sin gård på de marker som senare kom att bli Nr: 6 i bureå by. Kom troligen före byggdes senare. Fick 6 barn. Han var underlagman i Västerbotten. (Troligen detsamma som landshövding.) Hade sin gård på den jord som sedan blev nr 6 i Bureå by. Troligen kom denne till Bureå före 1400 och bosatte sig helt nära där Bureågillet senare kom att byggas, säkerligen nere vid havsstranden. Man får räkna med att den import som förekom skedde sjövägen, och det behövdes förråd för de varor som inskeppades. Underlagman Anders Olofsson Bure fick 6 barn. Svårt att fastställa vem av Bureätten som först kom till Bureå i Skellefteå, men troligt är att denna familj bosatte sig helt nära där de så kallade klosterruinerna finns. Det står skrivet att en dotterson till Härse, även han en av Bureätten, vid namn Nils Hansson bodde på underlagman Anders Olofsson Bures gård. Denna Nils Hansson var bonde på hemmanet nr 6 i Bureå åren 1583-1606 och var gift med en flicka från Falmark. Källa: Bureätten . En utredning om Bure-Ätten. I huvudsak byggd på utdrag ur skrifter efterlämnade av Comendör - Capten Carl Ulrik af Klercker, samt andra befintliga källskrifter i ämnet, utredd och utskrivet sommaren 1982 av Elof Lindmark Skellefteå Källa: Bönder och gårdar i skellefteå socken 1539 - 1650 skriven av Ulf Mannberg sidorna 389 - 393 Bureå 1-2 Skellefteå Källa: Bure Åtten skriven av Marc Hernelind, sidan 3 Källa;Bure Släkten skriven av Marc Hernelind ( sidan 9 - 12 , Fjortonde och femtonde Generationen ) Enligt Släkttraditionen underlagman i Västerbotten och bosatt i Bure, Skellefteå. Torde vara den äldste historiskt säkerställde medlemmen av Bure-ätten. (Källa: Urban Sikeborg) Flyttade (?) till Bureå 6, Västerbotten, vid 1400-talets början. Bosatt i Bureå 6, Skellefteå lfs. Bosatt på den gård där Nils Hansson (Olof Olofssons sonsons dotterson) bodde 1602, norr om ån. Gift två gånger. Av allt att döma bror till Olof & Jon (men knappast till Fale) I Härnösand finns två organisationer med namn efter släkten Bure: 1) Burestiftelsen, som stöder teknisk utbildning, utveckling och företagsamhet i Härnösand med omnejd, är äldst av de båda och har sitt namn efter Anders Bure (eller Andreas Bureus, den latiniserade formen). Han brukar kallas den svenska kartografins fader. 2) Bureanska föreningen stöder humanistisk utbildning och forskning inom Mitthögskolan. Den har sitt namn av Johan Bure (latiniserat Johannes Bureus). Han ses som den svenska fornforskningens och särskilt runologins fader. De här båda herrarna från vår tidigaste stormaktstid var kusiner och tillhörde den kanske mest kända norrländska släkten av alla. Den kan anses vara väl bestyrkt bakåt till ungefär mitten av 1400-talet, då en Anders Olofsson i Bure (nuvarande Bureå ett par mil söder om Skellefteå) bör ha kommit till världen. En tidig sidolinje tog namnet Burman, en mycket stor norrländsk släkt. Dit hör bland annat en känd Härnösandslektor, Fale Burman, som var verksam vid Härnösands gymnasium ca 20 år kring sekelskiftet 1800. Han är känd bland annat för sina utförliga beskrivningar av Jämtlands vägar, broar och övriga kommunikationsleder. Namnet Fale för oss över till myten. Det fanns på 1500-talet en sägen – ja, att det är en sägen vet vi nu, men på 1500-talet sågs det som historisk sanning! – om både en Fale den äldre, som skulle ha varit med Erik den helige på korståg till Finland vid mitten av 1100-talet, och en Fale den yngre, som i början av 1200-talet stod på den Eriksska ättens sida i striderna mot den Sverkerska ätten och verksamt bidrog till Erikarnas seger vid Lena 1208. Han skulle ha varit från Norrland. Den mäkta lärde Johan Bure kände förstås till den här myten. Han var, liksom även kusinen Anders, en för sin tid lysande genealog. Han band ihop sin egen släkt, som han förtjänstfullt kartlade ner till 1400-talet, med myten om medeltidens Fale. Ja, han ansåg sig kunna visa att Bure-ätten stammade från Fale den äldre. Det skedde under en lång Norrlandsresa 1601-1602, varifrån han också samlade mängder av material angående dialekter, dagligt liv, befolkning m.m. Den viktigaste inspirationen för kopplingen bakåt till myten fick han vid ett besök i Sköns socken (nära nuvarande IKEA). Där visades han av kyrkoherden på en gravsten som påstods vara Fale den yngres. Han hade haft sin gård där och varit lagman för ungefär nuvarande Västernorrlands och Jämtlands län. Gården hette Byrestadh, varav vi i dag har namnet Birsta. Namnet Fale är avlett av ett äldre Fartheign, som inte var så ovanligt i mellersta Norrland under medeltiden. Sannolikt var gravstenen i Skön i verkligheten rest över en underlagman i Medelpad, Farthäghn den unge, som återfinns i flera dokument. Man får akta sig för att i våra dagar se Johan Bures sammankoppling av sin släkt med sägner som något medvetet falsarium. På den här tiden var man inte kritisk mot sina källor på det sätt man är i dag. Man trodde på mycket som vi nu direkt avfärdar som fria fantasier. Ett exempel: vår siste katolske ärkebiskop, Johannes Magnus, skrev som landsflyktig sitt mäktiga verk om götarnas och svearnas historia. Det kom ut ett par decennier före Johan Bures födelse, och det har han säkert läst. Där förs de svenska kungarnas härstamning tillbaka ända till Bibelns Noa! Ett par generationer efter Johan Bure försöker den mycket lärde Uppsalaprofessorn Olaus Rudbeck visa i sin Atlantica att praktiskt taget all kultur i hela världen, inklusive den grekisk-latinska, har sitt ursprung här uppe i Manheim, som han kallar Norden. Och ännu ett par generationer senare tror naturvetaren Carl von Linné att svalorna övervintrar på sjöbottnarna! Johan Bures koppling till medeltidsmyter började ifrågasättas på allvar under 1700-talets andra hälft, bl a av den lärde Härnösandsbiskopen J G Nordin.	Bure, Anders Olofsson (I8340)
1599	HÅKALIA, ½ pund fra 1668, 18 mark fra 1687, 1838: 1 daler 1 ort 21 skill., 1891: M. 4,51. Nevnt i Luktvasli nedre 1673‑74, hadde fra 1675 bare Mid Lugtvasli som "adresse". Ved M 1701 var han 63 år, med sønnene 1. Hans, 12 år (her), 2. Peder, 10 år (Angermo i Vefsn). Manntallet 1666, 25 år (s.52): [https://media.digitalarkivet.no/ft10041005203039] Manntallet 1701: [http://digitalarkivet.arkivverket.no/gen/vis/206/pc00000000660953]	Pedersøn, Haagen (I10043)
1600	Håkon Håkonssons saga opplyser ikke hvem Olav Mok var sønn av, men beretter at hans farfar het Aale Varg og var lendmann på Romerike. Hans farmor var ifølge sagaen en datter til Kong Harald Gille. Olavs far var angelig også lendmann.	Mok, Ivar Åleson (I5275)

Notater

Linket til

1551

Greve af Ballensted og Anhalt, Hertug af Sachsen 1112

von Ballenstedt, Otto Den Rike (I4273)

1552

Greve af Ballensted, Foged af Hagenrode og Nienburg, Opretede Hagenrode kloster

von Ballenstedt, Adalbert (I6197)

1553

Greve af Everstein 1193 - 1215, kendt 1170-1217.

von Everstein, Albrecht (I7399)

1554

Greve af Franken 978, Hertug af Kärnten 1002

Worms, Otto af (I6935)

1555

Greve af Gleichen 1151-1193

von Gleichen, Erwin (I6911)

1556

Greve af Gleichen og Tonna 1191-1227

von Gleichen, Lambert II (I6910)

1557

Greve af Hessegau af Thüringen og Wettin

von Hassegau, Dietrich (I6928)

1558

Greve af IIfeld 1128
Kjent 1103-1128

http://www.roskildehistorie.dk/stamtavler/adel/Boineburg/Honstein_old.htm

von IIfeld, Elger I (I11483)

1559

Greve af Ilfeld (1174–1188)
Greve af Hohnstein (1162–1189)
Stiftede Ilfeld Kloster (1189)
Kjent 1154
http://www.roskildehistorie.dk/stamtavler/adel/Boineburg/Honstein_old.htm

von IIfeld, Elger II (I11482)

1560

Greve af Nordmark 1134, Hertug af Sachsen 1138-42, Markgreve af Brandenburg 1140

von Sachsen, Albrecht Bjørnen (I4272)

1561

Greve af Speyer

Worms, Heinrich af (I6933)

1562

Greve af Tonna 1099-1116

von Tonna, Erwin I (I6914)

1563

Greve af Tonna og Harburg 1120-1151

von Tonna, Ernst (I6913)

1564

Greve av Bayern.
Welf var stamfar til welfernes berømte slekt. Han eide store besittelser i Schwaben og Bayern og var greve i Bayern og herre til Althoff.

von Bayern, Welf I (I902)

1565

Greve av Löwen ca. 976.
Lambert ble gift før 994 med Gerberga.

de Louvain, Lambert I (I7788)

1566

Greve av Maasgau.
Giselbert var gift med en datter, Irmgard(?), til Lothar I og dennes første hustru, Irmgard av Tours, som han hadde bortført.

de Maasgau, Giselbert (I7590)

1567

Greve av Troyes og Meaux 942 - 966.

de Vermandois, Robert (I7712)

1568

Greve av Vermandois ca. 905 - 942 som Herbert II. Greve av Troyes til 942 som Herbert I.
Herbert var vistnok gift med datteren til motkongen Robert I av Frankrike.
Vermandoisslekten var grever av Vermandois fra ca. 900 til 1025 og grever av Troyes fra ca. 910 til 995. Begge grevskapene lå i Frankrike.

de Vermandois, Heribert II (I7552)

1569

Greve av Vermandois, Herbert ble myrdet 902

de Vermandois, Herbert I (I7508)

1570

Greve av Weimar i 984.
Vilhelm var bror til Poppo (død i 965), keiser Otto I's kansler.

von Weimar, Vilhelm II (I8667)

1571

Greve av Weimar-Orlamünde, markgreve i 1062.
Otto døde i begynnelsen av 1067.

von Weimar, Otto (I7797)

1572

Greve av Weimar.
Vilhelm regnes som stamfar til huset Orlamünde.
Weimarslekten var en tysk adelsslekt i det som nå er Østre Tyskland. Sidegrenen var grever av Löwen (Leuven, Louvain) i Belgia. Begge grevskapene lå dengang i det tysk-romerske riket.

von Weimar, Vilhelm I (I8668)

1573

Greve av Weimar.
Vilhelm var første gang gift med Bertha.

von Weimar, Wilhelm III (I7798)

1574

Greve i Eilenburg, Greve af Hessegau og Siusli, Drept

Dietrich (I6924)

1575

Greve von Brehna

von Wettin, Thimo I Graf (I6921)

1576

Greve von Merseburg, myrdet

Dedo II (I6926)

1577

Grim Hergrimson, Ø-Grim Bolm
Han var sønn av Hergrim Havtroll og Ogn. Grim ble gift med Baugheid. de fikk sønnen Arngrim
"Grim opholdt sig hos Alfhild, indtil han drog ud paa Vikingetog og blev en vældig Kriger. Han ægtede Bøggerd, en Datter af Alfhild og Starkad Aludreng. Han tog Ophold paa en Ø udenfor Halogaland som kaldes Bolm; han blev siden kaldt Ø-Grim Bolm. Grim og Bøggerds Søn var Bersærken Arngrim, som senere boede paa Bolm, og var en anseet Mand".
http://www.heimskringla.no/wiki/Sagaen_om_Hervarar_og_Kong_Heidrek
https://nn.wikipedia.org/wiki/Starkad_den_gamle

Hergrimson, Grim (I11817)

1578

Grimoald den eldre (fransk: Grimaud l'Ainé; 616–657) var rikshovmester i det frankiske riket Austrasia fra 643 til 656. Han var sønn av Pipin av Landen og Itta av Metz.[1][2] Grimoald tjenestegjorde under merovingerkongene Klodvig II og Klotar III. Han hadde to søstre, Gertrude av Nivelles og Begga, som begge ble erklært som helgener. Det ble også hans mor.
Da Pipin av Landen døde i 640, ble Grimoald overhode for sin husholdning, den mektigste i Austrasia. På dette tidspunktet gjorde Radulf, hertugen av Thüringen, opprør mot Sigibert III, konge av Austrasia. Grimoald deltok i den påfølgende militære ekspedisjonen mot opprørerne, men den mislyktes. Grimoald lyktes likevel i å redde livet til kongen og ble hans nære venn. Ved å fjerne rikshovmesteren Otto, tok han over posisjonen som hans far en gang hadde.
Grimoald overbeviste deretter den barnløse kongen i å adoptere sin sønn, Kildebert.[3][4] Sigibert fikk til slutt en arving, Dagobert II, men Grimoald fryktet skjebnen til sitt eget dynasti og sendte den unge Dagobert i eksil, enten til et irsk kloster eller katedralskolen i Poitiers.[5] Da Sigibert døde, innsatte Grimoald sin egen sønn på tronen i Austrasia.[6]
Der er to forskjellige beretninger om hans død. Den første versjonen forteller at Grimoald ble avsatt og henrettet av kongen av Neustria, som således gjenforente frankernes kongerike. Den andre, Liber historiae Francorum, forteller at Klodvig II av Neustria tok ham til fange og henrettet ham i 657. Denne kilden behandlet derpå Klodvigs styre med fiendskap og hans sønn Klotar III med forakt.

Grimoald The Elder (I10577)

1579

Grjotgard hadde sin hovedgård på Svelven innenfor Agdenes.

Også på den annen side av Trondheimsfjorden må Håløy-jarlene ha hatt makt, da de siden kalles yrnernes eller ørlændernes jarler. Han var sammen med sin sønn Håkon ved midten av det 9. århundre herre over innseilingen til Trondheimsfjorden.

Han ble drept på sin hovedgård av en berserk og der er hans gravhaug.

Herlaugsson, Grjotgard Ladejarl (I4410)

1580

Grundherr im Ebersbergischen in Bayern; oo n.n.; Tochter des 802 und 803 im Freisingschen Traditionscodex erwähnten Grafen Erchenbald.

Liutpato (I6923)

1581

Grundherr in Oberbayern und Salzburg 758; Gesandter 757, 758

Rotbert V (I7873)

1582

Grundlagde Volkenroda Kloster

de Volkenrode, Helenburg (I6915)

1583

Grønhaug, Bygstad
https://www.nb.no/nbsok/nb/70b4754867c673d999469287f0bd70b6#121

Sande Gaular
https://www.nb.no/nbsok/nb/2fed148ab682b803c694516275988c4d?lang=no#397

Skifte 1774
https://media.digitalarkivet.no/sk20081126670356

Anno 1774 den 13de April ... blev paa den gaard Sande ... enchen Cicilia Hansdatter efter hendes med laugverge Mads Simonsen Korsvolds begjær og forlangende til paafølgende skifte og deling i mellom hendes børn, 4 sønner og 2 døttre navnlig:

1. Jens Ludvigsen Korsvold død og efterladt sig 1 søn og 3 døttre navnlig:
a) Ludvig Jensen 12 aar gl: formynder Lars Andersen Niøsen
b) Mari Jensdatter 14 aar formynder Mons Hansen Nistad
c) Eli Jensdatter 10 aar formynder Anders Knudsen Qvame
d) Massi Jensdatter 8 aar formynder Niels Erichsen Ørnelovig?
2. Niels Ludvigsen bor paa Sande
3. Dankert Ludvigsen udi 25 aar gl: ... formynder er Joen Ludvigsen Ness
4. Søren Ludvigsen 21 aar .... formynder og nu ? curator er broder Niels Ludvigsen Sande
5. Aagaahte (åpenbart mange måter å skrive navnet hennes på) Ludvigsdatter gift med Jon Ludvigsen Ness
6. Helena Ludvigsdatter gift med Mads Simonsen Korsvold

Hansdotter, Cecille (I11439)

1584

Grønnhaug Bygstad
https://www.nb.no/nbsok/nb/70b4754867c673d999469287f0bd70b6#121

Død 1774
https://media.digitalarkivet.no/kb20070227270141

Monsdatter, Kari (I11442)

1585

Gudmund på Glæsivollene sagnkonge
Gudmund bar samme navn som sin far, men fikk tilnavnet Úlfhéðinn («ulvepels»).
I Hervors saga heter Gudmunds sønn Höfund som ble gift med sagaens Hervor. Deres sønner var Angantyr og Heidrek. Denne Heidrek var farfar til Heidrek Ulveham.
Gudmund bar samme navn som sin far, men sønnen fikk tilnavnet Úlfhéðinn («ulvepels») som er synonymt med berserk for å skille mellom far og sønn. I noen kilder sies Gudmund Úlfhéðinn å ha sønnen Heidrek Ulveham (Heiðrekr Úlfhamr). I Hervors saga heter Gudmunds sønn Höfund som ble gift med sagaens Hervor. Deres sønner var Angantyr og Heidrek. Denne Heidrek var farfar til Heidrek Ulveham. Saxo Grammaticus omtaler i Gesta Danorum (Bok VIII) Gudmund Ulfheðinn som Guthmundus og omtaler ham som en kjempe og bror til Geirrød (Geruthus). Ifølge Saxo bodde Gudmund i Bjarmeland.
Han har noen steder fått tilnavnet faxe, det vil si «han med man», «hesten». Det er foreslått[3] at dette trekker en forbindelse mellom Gudmund og Oskoreia (Åsgårdsreia) som etter folketrua opptrer midtvinters, mellom jul og nyttår. Otto Höfler, som bygde videre på etnologen Nils Lids forskning, har funnet at navnet fax og faxe refererer til grastyper eller aks som ferilitetssymboler i juleneket
Ingemar Nordgren betraktet Gudmund den eldre (faren) som en slags «kult-gud», og sønnen ble en slags «fertilitets-gud» i en tidlig form som etter hvert ble identifisert med Odin. Glæsivollene, Gudmunds hjemsted, ble betraktet som motsvarende Valhall.
Den islandske litteraturforskeren Einar Ólafur Sveinsson mente at myten rundt Gudmund var av irsk opprinnelse, mens Geirrød var skandinavisk
https://no.wikipedia.org/wiki/Gudmund_p%C3%A5_Gl%C3%A6sivollene

Gudmundsson, Gudmund (I11834)

1586

Gudröd gick i den norske kungen Harald 'Hårdrådes' tjänst och deltog i det berömda slaget vid Stamford Bridge den 25 september 1066. Engelsmännen besegrade norrmännen och Gudröd tog sin tillflykt till Isle of Man. Han insåg snart att öns försvar var svagt. Efter en tid for Gudröd till Norge, värvade en styrka på 600 man och bortåt 10 skepp, satte kurs mot öriket och erövrade det 1079. Gudröd var en stor krigare och utvidgade sitt rike till att omfatta Hebriderna och till en tid även Dublin med omgivande landskap Leinster. (Källa: Jämten 1969, C.R. Carlsson)

År 1098 drar Magnus 'Barfot' till Orkneyöarna, som de facto är ett oavhängigt jarladöme nu. Han lyckas infånga två bröder som heter Pål Jarl och Erland Jarl och skickar dem till Norge. I deras ställe sätter han ett norskt regeringskollegium med sin åttaårige son Sigurd som toppfigur. På Hebriderna och Man härskar en hövding som heter Gudröd Crovan. Magnus 'Barfot' underlägger sig utan svårighet dennes rike. (Källa: Alf Henriksson)

Från 1000-talets mitt känner man till de olika regenterna på Isle of Man genom en krönika kallad Chronicon Regum Manniae. I denna krönika nämns Godfred Crovan kallad 'kung Orry', som den förste bland en rad regenter. På Isle of Man finns en grav strax utanför Laxey, som kallas för 'kung Orres grav'. Själv begrovs kung Orre på ön Islay i Hebriderna. Godfred regerade från år 1079, då han vann slaget vid Skyhill (väster om Ramsey) över sina medtävlare om makten. Han fördrevs dock år 1093 av den norske kungen Magnus 'Barfot'. Efter Godfred var samtliga regenter av nordiskt ursprung och de var alla underställda Norges kung. Men i praktiken var de suveräna. Efter ett sjöslag år 1156 delades Söderöarna i två delar och Hebriderna bildade ett eget rike med Islay som centrum. (Källa: Statens historiska museum, Lars G. Holmblad)

Kung Isle of Man och Hebriderna 1079-1095. (Källa: Regentlängd för Isle of Man)

Birsay var en gång säte för för Orkneyjarlen. Kyrkan byggdes av jarlen Torfinn den mäktige (död år 1065) efter sin återkomst från en pilgrimsresa till Rom. Han styrde ett rike som omfattade nio jarldömen i Skottland, Hebriderna, Isle of Man samt även stora delar av Irland. Efter hans död rasade väldet samman, Isle of Man och Hebriderna blev egna stater. (Källa: Nordisk Vikingaguide 1995, Lars G. Holmblad)

Haraldsson, Gudrød III Crowan (I4921)

1587

Gudrød Bjørnsson var sønn av Bjørn Farmann[1], småkonge i Vestfold, og sønnesønn av Harald Hårfagre. Gudrød ble far til Harald Grenske og bestefar til Olav Digre, den senere Olav den hellige.
Etter at Gudrøds far Bjørn ble drept av Eirik Blodøks ble Gudrød boende hos sin onkel Olav Haraldsson Geirstadalf, småkonge i Vingulmark[2]. Olav gjorde opprør mot Eirik Blodøks, men ble drept i kamp. Gudrød måtte flykte opp i Opplandene sammen med fosterbroren sin, Olav Geirstadalfs sønn Tryggve Olavsson[3].
Da Håkon den gode ble konge fikk Gudrød Vestfold, hans fars område, som len av kongen[4][5]. Da Harald Gråfell ble konge var det mange menn i Norge som mente at de var av vel så stor ætt som Harald. Ifølge Håkon jarls saga var det en gang mange menn samlet for å drikke utferdsøl, og det ble «et svært drikkelag, og det ble sagt mye over drikken». En hevdet at Harald var den fremste av alle, og da ble Gudrød sint og sa at han ikke sto tilbake for Harald i noe. Snart ble begge sint og grep etter våpen. «Men folk som hadde mer vett og var mindre full, stagget dem og gikk imellom, og hver gikk til sine skip,» sier sagaen[6].
Hendelsen var nok til at Harald og Gudrød ikke kunne stole på hverandre. Kort tid etter kom Harald Gråfell seilende inn Viken, omringet huset til Gudrød og da han kom ut sammen med mennene sine ble det en kort kamp før han ble drept[7].
Det nevnes ikke hvem Gudrød ble gift med, annet enn at hun var av «god ætt slik som høvelig var» og at de fikk en sønn som het Harald

Bjørnsson, Gudrød i Viken (I4292)

1588

Gudrød fikk halve Vingulmark som medgifte da han giftet seg med Alvhild, datter av kong Alvarin Alvheim fra Alvheim (Bohuslän).
Etter Alfhilds tidlige død, la Gudrød ut på frierferd til Agder, etter datteren til kong Harald Granraude, Åsa. Harald avviste ham og Gudrød svarte med å ta livet av ham og hans sønn Gyrd, for så å røve med seg Åsa og ta henne til ektemake.
Gudrød ble myrdet av dronning Åsas skosvein på ordre fra Åsa for mordet på hennes far og bror, og for å ha voldtatt henne.
Gudrøds tilnavn Veidekonge kan oversettes «jegerkonge».

Halvdansson, Gudrød Veidekonge (I4472)

1589

Gunder Larsen er nevnt som bruker under bnr.2 på Silneset i Eideboka bind 5 side 323-328. Han var født cirka 1575 på nabogarden Silset. Forfatteren vet ikke hva kona hans het, men han lister opp fem barn som hans barn:
Kasper, født cirka 1602. Gift med Anne Knutsdatter. De var brukere på Linset. Deres sønn Gunder overtok etterhvert bnr. 2 på Silneset
Ukjent datter gift med Peder Bottelsen, trolig den Peder Bertelsen som bodde på Vågsbøen (se Eideboka bind 2 side 211) og på Leira (Tustnaboka bind 2 side 34)
Anne, gift med Mons Jonsen på Visnes.
Anders, født cirka 1614. Gift med Borni Pedersdatter. De bodde på Fagereng, Averøy. Deres sønn Gunder ble bruker av en tredjepart i Silneset.
Jens, født cirka 1615. Bruker av bnr. 4 Rønningan på Silneset.

Larsen, Gunder Silnes (I10860)

1590

Gunnerus liste [SAT: Biskoparkivet] har ham som prest her [i Steigen] i tiden 1640-1691. Han er nevnt som prest her ved koppskatten i 1645 og i kirkeregnskapene for Steigen i årene 1648-1661 da han var ombudsmann for kirken. Han undertegnet også prestenes manntall herfra i 1666. Han fikk stadfestelse på sitt kallsbrev den 13. juli 1671. Han nevnes også i amtregnskapets familieskatt i 1677, i 1679, i 1684 og den 29. dec. 1686. Erlandsen sier han døde her i 1691.
I 1645 var han ennå ugift. I 1684 betalte han for seg, sin kone Ingeborg Hansdatter Blix og barna Ingeborg, Ellen, Oluff, Anders, Hartvig og Mogens Hartvigsen, en tjenestedreng og 1 tjenestetøs. I kvegskatt betaler han for 2 hester, 8 kyr, 4 ungnaut, 16 får, 6 geiter, 3 bukker og 1 svin. Ifølge Gunnerus liste døde han 24. mai 1691 i en alder av 80 år, og han var en sønn av formannen i kallet

Arnesen, Hartvig (I3462)

1591

Gyda flyktet i 1067 til en klippeøy i Bristolfjorden sammen med flere høvdinger. Hun måtte så flykte videre til St. Omer i Flandern, hvor hun døde.

Torgilsdatter, Gyda (I5987)

1592

Gylve (norrønt Gylfi), også kalt for Ganglere («vandringsmann»), er i norrøn mytologi en legendarisk den første kongen over Svitjod landende til Sveafolket (tjod betyr folk), som vender seg til Åsatrua. Snorre forteller med en viss ironisk distanse, som har medført at man tradisjonelt har forstått det som at Gylve blir forstått som en konge som blir lurt av gudene i det jordiske Åsgard. Fortellingen omhandler i hovedsak om hvordan Gylve ble innviet i Åsatrua; etter at han først ble fjetra over Gefjons trolldomsevner, med hvilke hun intet mindre enn skaper Sjælland. Siden Gefjun er av Åsaslekt, drar Gylve til Åsgard i Asia, for å finne ut hva for makt Åsene besitter.
Gylve er hovedpersonen, protagonisten, i Snorre Sturlasons Gylvaginning i Den yngre Edda. Kong Gylve drar for å oppsøke Åsgard i Asia, for å bli kjent med Åsenes makt over naturen. Dette gjør han etter at han forærte en omreisende kvinne, som viste seg være åsynja Gefjun, så mye land hun kunne pløye med fire okser i løpet av en natt og en dag. Hun henter sine fire sønner fra Jotunheimen, hvor de i tyrers ham settes foran plogen og pløyer med seg landet som blir til innsjøen Mälaren, og drar jorda ut i havet og skaper øya Sjælland. Selv om Gylve var en klok og trolldomskyndig mann undret han seg voldsomt over at Åsafolket var så kyndige at alt føyer seg etter deres vilje. Han ville finne ut om det var på grunn av deres natur eller om det var guddomskrefter som ga Gefjun slik makt. Fortellingen gir et overblikk over den norrøne mytologien. Gylve drar i hemmelighet til Åsgard, som vandringsmannen Ganglere. Etymologien til ordet 'ginning' er det samme som i engelsk 'beginning', dog mer i forstand av det svenske 'at gynna', 'begunstiger', 'styrker'.
Når Gylve kom til Åsgård, ser han et svært palass. I porten møter han en skikkelse som sjonglerer syv økser i luften, som viser ham inn. Når han trår inn i deres sal ser han tre høyseter, den ene over den andre, med en høvding sittende i hvert høysete. Den som satt i det nederste høysetet ble kalt for «Harr», den nærmeste til ham var «Jevnharr», og den tredje og øverste ble kalt for «Tredje». Disse tre kan være uttrykk for Odin i de tre tidene. Odin i "vår" tid, Ygg i tiden før, og Tund i tiden før det; slik det kommer fram seinere, om Odin, i Gylfaginning.
De spurte Gylve om hans ærend, og han svarte at han ville vite om det fantes en særskilt kunnskapsrik mann. Samtalene mellom de tre handlet deretter om alle emner innenfor den norrøne mytologien, fra verdens skapelse til dens undergang.
Da samtalen var ferdig hørte Gylve et stort brak rundt seg og da han så seg omkring sto han ute på en flat voll. Han kunne ikke lenger se noen hall eller murer, palass eller borg. Han dro da hjem og fortalte om det han hadde sett og hørt.
Ynglingesagaen i Snorres Heimskringla forteller Snorre at før æsene kom fra den danske øya Odinsøy (som muligens kan forbindes med Odense på Fyn) hadde Odin sendt en av skjoldmøyene, Gjevjon, dit for undersøke om landet var lempelig som boplass. Hun møtte da Gylve som tilbød henne akkurat så mye land som hun med fire okser greide å pløye opp i løpet av ett døgn. Gjevjon reiste først nordover og traff i Jotunheimen i Norge en mann av jotunætten som hun lå med. Hun fødte deretter fire sønner som hun tok med seg sørover, forvandlet dem til fire okser som hun spendte for plogen. Hun dro med seg et stort stykke land ut i havet og lot det bli liggende rett inntil Odinsøy. Øya som da ble dannet ble kalt for Selund (Sjælland). Det stedet hvor hun tok jorda ble fylt med vann og ble til innsjøen Lågen (Mälaren ved Stockholm). På Selund bosatte Gjevjon seg og ble gift med Odins sønn Skjold. De bygde bolig på Leidra (Lejre).
Den samme legenden blir også nevnt i Eddadiktet Ragnarsdråpa. Gylve blir også nevnt i en versjon av Hervors saga at han giftet bort datteren sin til kongen i Gardarike (dagens Russland og Ukraina). De fikk en sønn som siden tvang de to dvergene Durin og Dvalin til å smi den mystiske sverdet Tyrfing.
https://no.wikipedia.org/wiki/Gylve

Gylve (I11828)

1593

Gylve blir også nevnt i en versjon av Hervors saga at han giftet bort datteren sin til kongen i Gardarike (dagens Russland og Ukraina). De fikk en sønn som siden tvang de to dvergene Durin og Dvalin til å smi den mystiske sverdet Tyrfing

Gylfesdotter, Hedi (I11827)

1594

Gyrid var gift med en mann som het Sigurd. Det er ikke kjent hvor de bodde. I 1362 er hun tilstede i en rettsak angående eiendomsforholdene til gården Frøyland nær Stavanger. En mann som het Sigurd Ogmundsson hevdet at denne gården var hans rette arv etter hans avdøde bror, sira Eimund Ogmundsson. Imidlertid kunne Gyrid stille med to vitner, som kunne bekrefte at eiendommen hadde blitt gitt henne av presten, som synes å ha vært hennes fetter. Senere ble eiendommen overført
til Gyrids datter, Siri.

Ingemundsdatter, Gyrid Skjervheim (I11107)

1595

Gælker i Estland, Høvedsmand Reval

Ågesen, Saxe (I6820)

1596

Gælker i Skåne 1251-82, Arresterede sin bror Jacob 1259, Blev bandlyst

Ulfeldt, Elisabeth Pedersdatter (I7051)

1597

Hadde odel til Lekum i Eidsberg

Toresdatter, Eline (I7146)

1598

Hade sin gård på de marker som senare kom att bli Nr: 6 i bureå by. Kom troligen före byggdes senare. Fick 6 barn.
Han var underlagman i Västerbotten. (Troligen detsamma som landshövding.) Hade sin gård på den jord som sedan blev nr 6 i Bureå by. Troligen kom denne till Bureå före 1400 och bosatte sig helt nära där Bureågillet senare kom att byggas, säkerligen nere vid havsstranden. Man får räkna med att den import som förekom skedde sjövägen, och det behövdes förråd för de varor som inskeppades. Underlagman Anders Olofsson Bure fick 6 barn.
Svårt att fastställa vem av Bureätten som först kom till Bureå i Skellefteå, men troligt är att denna familj bosatte sig helt nära där de så kallade klosterruinerna finns. Det står skrivet att en dotterson till Härse, även han en av Bureätten, vid namn Nils Hansson bodde på underlagman Anders Olofsson Bures gård. Denna Nils Hansson var bonde på hemmanet nr 6 i Bureå åren 1583-1606 och var gift med en flicka från Falmark.
Källa: Bureätten . En utredning om Bure-Ätten. I huvudsak byggd på utdrag ur skrifter efterlämnade av Comendör - Capten Carl Ulrik af Klercker, samt andra befintliga källskrifter i ämnet, utredd och utskrivet sommaren 1982 av Elof Lindmark Skellefteå
Källa: Bönder och gårdar i skellefteå socken 1539 - 1650 skriven av Ulf Mannberg sidorna 389 - 393 Bureå 1-2 Skellefteå
Källa: Bure Åtten skriven av Marc Hernelind, sidan 3
Källa;Bure Släkten skriven av Marc Hernelind ( sidan 9 - 12 , Fjortonde och femtonde Generationen )
Enligt Släkttraditionen underlagman i Västerbotten och bosatt i Bure, Skellefteå. Torde vara den äldste historiskt säkerställde medlemmen av Bure-ätten. (Källa: Urban Sikeborg)
Flyttade (?) till Bureå 6, Västerbotten, vid 1400-talets början. Bosatt i Bureå 6, Skellefteå lfs. Bosatt på den gård där Nils Hansson (Olof Olofssons sonsons dotterson) bodde 1602, norr om ån. Gift två gånger. Av allt att döma bror till Olof & Jon (men knappast till Fale)
I Härnösand finns två organisationer med namn efter släkten Bure: 1) Burestiftelsen, som stöder teknisk utbildning, utveckling och företagsamhet i Härnösand med omnejd, är äldst av de båda och har sitt namn efter Anders Bure (eller Andreas Bureus, den latiniserade formen). Han brukar kallas den svenska kartografins fader. 2) Bureanska föreningen stöder humanistisk utbildning och forskning inom Mitthögskolan. Den har sitt namn av Johan Bure (latiniserat Johannes Bureus). Han ses som den svenska fornforskningens och särskilt runologins fader.
De här båda herrarna från vår tidigaste stormaktstid var kusiner och tillhörde den kanske mest kända norrländska släkten av alla. Den kan anses vara väl bestyrkt bakåt till ungefär mitten av 1400-talet, då en Anders Olofsson i Bure (nuvarande Bureå ett par mil söder om Skellefteå) bör ha kommit till världen. En tidig sidolinje tog namnet Burman, en mycket stor norrländsk släkt. Dit hör bland annat en känd Härnösandslektor, Fale Burman, som var verksam vid Härnösands gymnasium ca 20 år kring sekelskiftet 1800. Han är känd bland annat för sina utförliga beskrivningar av Jämtlands vägar, broar och övriga kommunikationsleder.
Namnet Fale för oss över till myten. Det fanns på 1500-talet en sägen – ja, att det är en sägen vet vi nu, men på 1500-talet sågs det som historisk sanning! – om både en Fale den äldre, som skulle ha varit med Erik den helige på korståg till Finland vid mitten av 1100-talet, och en Fale den yngre, som i början av 1200-talet stod på den Eriksska ättens sida i striderna mot den Sverkerska ätten och verksamt bidrog till Erikarnas seger vid Lena 1208. Han skulle ha varit från Norrland. Den mäkta lärde Johan Bure kände förstås till den här myten. Han var, liksom även kusinen Anders, en för sin tid lysande genealog. Han band ihop sin egen släkt, som han förtjänstfullt kartlade ner till 1400-talet, med myten om medeltidens Fale. Ja, han ansåg sig kunna visa att Bure-ätten stammade från Fale den äldre. Det skedde under en lång Norrlandsresa 1601-1602, varifrån han också samlade mängder av material angående dialekter, dagligt liv, befolkning m.m. Den viktigaste inspirationen för kopplingen bakåt till myten fick han vid ett besök i Sköns socken (nära nuvarande IKEA). Där visades han av kyrkoherden på en gravsten som påstods vara Fale den yngres. Han hade haft sin gård där och varit lagman för ungefär nuvarande Västernorrlands och Jämtlands län. Gården hette Byrestadh, varav vi i dag har namnet Birsta. Namnet Fale är avlett av ett äldre Fartheign, som inte var så ovanligt i mellersta Norrland under medeltiden. Sannolikt var gravstenen i Skön i verkligheten rest över en underlagman i Medelpad, Farthäghn den unge, som återfinns i flera dokument. Man får akta sig för att i våra dagar se Johan Bures sammankoppling av sin släkt med sägner som något medvetet falsarium. På den här tiden var man inte kritisk mot sina källor på det sätt man är i dag. Man trodde på mycket som vi nu direkt avfärdar som fria fantasier. Ett exempel: vår siste katolske ärkebiskop, Johannes Magnus, skrev som landsflyktig sitt mäktiga verk om götarnas och svearnas historia. Det kom ut ett par decennier före Johan Bures födelse, och det har han säkert läst. Där förs de svenska kungarnas härstamning tillbaka ända till Bibelns Noa! Ett par generationer efter Johan Bure försöker den mycket lärde Uppsalaprofessorn Olaus Rudbeck visa i sin Atlantica att praktiskt taget all kultur i hela världen, inklusive den grekisk-latinska, har sitt ursprung här uppe i Manheim, som han kallar Norden. Och ännu ett par generationer senare tror naturvetaren Carl von Linné att svalorna övervintrar på sjöbottnarna! Johan Bures koppling till medeltidsmyter började ifrågasättas på allvar under 1700-talets andra hälft, bl a av den lärde Härnösandsbiskopen J G Nordin.

Bure, Anders Olofsson (I8340)

1599

HÅKALIA, ½ pund fra 1668, 18 mark fra 1687, 1838: 1 daler 1 ort 21 skill., 1891: M. 4,51.
Nevnt i Luktvasli nedre 1673‑74, hadde fra 1675 bare Mid Lugtvasli som "adresse". Ved M 1701 var han 63 år, med
sønnene
1. Hans, 12 år (her),
2. Peder, 10 år (Angermo i Vefsn).

Manntallet 1666, 25 år (s.52): [https://media.digitalarkivet.no/ft10041005203039]

Manntallet 1701: [http://digitalarkivet.arkivverket.no/gen/vis/206/pc00000000660953]

Pedersøn, Haagen (I10043)

1600

Håkon Håkonssons saga opplyser ikke hvem Olav Mok var sønn av, men beretter at hans farfar het Aale Varg og var lendmann på Romerike. Hans farmor var ifølge sagaen en datter til Kong Harald Gille. Olavs far var angelig også lendmann.

Mok, Ivar Åleson (I5275)

Hurtig linker

Webmaster Message

Vi prøver å dokumentere alle våre kilder i dette familietreet.
Hvis du har noe å legge til, la oss høre fra deg.
Tusen takk !

Notater

Hurtig linker

Webmaster Message

Kontakt oss